Loras ögon är fulla smärta, av minnena från det tidigare livet när hon övergavs och av den rädsla hon emellanåt känner inför tillvaron.

Personalen gör sitt bästa för att få henne att känna trygghet och glädje och små framsteg börjar skönjas. Det behövs dock så lite för att Lora snabbt ska retirera in i sin koja – en höjd röst i närheten eller en ny person som närmar sig, andra hundar som utmanar.

Det dröjer innan Lora kommer att bli aktuell för ett adoptionsprogram. Som fadderhund får hon nu en säkrad tillvaro så länge det bara behövs, en tillvaro där skålen aldrig är tom och där ingen kommer att höja en hand mot henne.

Vi hoppas att personalens arbete ska bära frukt och att vi någon gång i framtiden ska få möjlighet att välkomna Lora till adoptionsprogrammet.

Bakgrund:

Lora hade en gång en ägare, en äldre man. Han var allt hon hade – och kunde ha – då hon satt fastkedjad på hans lilla gårdsplan. Mannen var nog inte snäll med henne vilket hans sista akt också visade.

Lora förvisades utanför muren som omgärdade bostaden för att klara sig själv – mannen hade tröttnat. Lora magrade snabbt då hon gömt sig i ett buskage i närheten – för rädd att söka sig någon annanstans.

En granne kontaktade SaveTheDogs. Nu är Lora trygg och har det bra, men de tidigare händelserna har satt djupa spår.