Hundhjälpens första hundar kom till Sverige i januari 2005 – de är idag över 2000 individer spridda över hela landet. Redan under de första månaderna dök frågan upp från de blivande ägarna ”Vad tror ni det finns för raser i min hund?”. Det är helt omöjligt att säga i de allra flesta fall – hundarna har korsats fritt på gatan i 30-40 år. Vi etablerade till sist en helt egen ”ras” för våra hundar – de är ”Glädjespridare” – den finaste rasen av alla.

Glädjespridare kommer i alla storlekar, färger och former. Ju fler generationer hundarna korsats fritt – ju mer av de framavlade dragen försvinner och hunden får en fysik som mer och mer närmar sig det friska ursprunget – borta är korta ben, platta nosar, utstående ögon, långa ryggar, svårhanterliga pälsar etc. Borta är de största och de minsta hundarna. Den hunden med det ”enklaste” utseendet är alltså den genetiskt mest lämpade att vara just ”hund”.

Södra Rumänien där våra hundar kommer ifrån är ett fattigt och mycket eftersatt område. På landsbygden känner man sig förflyttad hundra år tillbaka i tiden. Det finns byar där det saknas en riktig väg för att ta sig dit, där el och vatten inte är indraget. Man transporterar sig med häst och vagn. Människorna saknar utbildning och misären i vissa områden är stor. Städerna är givetvis bättre men ingen idyll. Samhällsklimatet är hårt och kriminaliteten utbredd. Korruptionen härskar. Det finns INGEN hundhållning som ens liknar vår svenska – men hundar finns överallt och de far ofta väldigt, väldigt illa. Det finns heller ingen på myndighetsnivå som överhuvudtaget intresserar sig för hundarnas väl – tvärtom.

90% av hundarna här saknar ägare eller någon som ansvarar för dem. 99% av hundarna totalt är blandraser. Vissa människor håller vakthundar och här ser vi bland Hundhjälpens hundar de som har tydliga inslag av främst schäfer och rottweiler. Fåraherdar vallar sina hjordar på landsbygden och här ser vi vallhundar av olika slag – oftast då renrasiga eller blandningar med de olika öst-europeiska vall- och vakt-raserna, lurviga individer som är tränade för sin uppgift. ”Kamphunds-raserna” förekommer alltmer då de används just för kamp eller för unga män att förstärka sin ”image” med. Enstaka småhundar förekommer – alla kallas ”pekingeser” då det tidigare verkar ha varit den enda mindre ras man känt till. Dessa små hundar kan ägas av äldre personer som verkligen älskar dem. Många ges även som ”leksaker” till barn och hamnar snart på gatan då barnet tröttnat. Dessa små hundar är chanslösa på gatan och dukar snabbt under – därav sällsynta i vårt adoptionsprogram. Någon enstaka terrier har dykt upp vid hägnet samt enstaka exemplar av jakthundar, settrar, vorsteh, pointers. Även en shar-pei dök upp!

Ägda hundar släpps ofta ut från sina hem på dagarna att sköta sig själv. Då många inte är kastrerade är de en starkt bidragande orsak till alla oönskade valpar som föds och som SaveTheDogs får ta hand om. Kastration erbjuds gratis men många ägare vägrar. Andra hundar tillbringar hela sitt liv fastsatta på en gårdsplan i en kort kedja, ofta inte längre än en meter. Detta kan gälla även små valpar. Skydd från väder saknas ofta och mat / vatten ges oregelbundet. Många är de hundar som befriats från sådana här situationer och där halskedjorna varit invuxna i halsen då ingen brytt sig om att hunden vuxit ur valpkedjan. De har ofta behandlas extremt bryskt.

Att ägda hundar i denna region promeneras i koppel eller är ute och leker / springer med sin ägare är i princip en icke-existerande syn. Hundarna på gatan har status av ”ohyra”.

SaveTheDogs har en STOR verksamhet i Rumänien – och det kostar. Varje åtgärd som hjälper djur i djupaste nöd ska finansieras – genom donationer.

1. Under en vecka varje månad den närmaste tiden genomförs kastreringsrallyn där ägda, oftast frispringande hundar kastreras utan kostnad. Här hjälper även tillresta veterinärer till, men direkta extra kostnader för varje vecka är ca 40 000 kr. Nyttan är preventiv och enorm – färre valpar föds till misär och plågsam död.
2. Trots alla åtgärder innebär vår och sommar ett stort antal upphittade, hjälplösa valpar. Dessa har ofta omfattande vårdbehov och kräver stora resurser i form av personal och mediciner.
3. Varje dag räddas liv – här har mina hundar och dina hundar räddats till livet. För att kunna fortsätta hjälpa krävs veterinärmedicinsk personal, djurvårdare, mediciner, och förbrukningsmaterial. Allt till stora kostnader.

NU har vi chansen att göra dubbel nytta. Varje krona som samlas in fram till 31 maj kommer att fördubblas av en schweizisk stiftelse, dvs 150 000 insamlande kronor dubbleras till 300 000 kr. Det är alla vi i periferin som måste säkerställa klinikens verksamhet. Utan vårt stöd – ingen klinisk verksamhet – lidande och död.

Nu hjälps vi åt och gör en kämpainsats – dubbelt upp! Nu kan det hända saker! Målet är 150 000 kr – vilket alltså tillför kliniken 300 000 kr – och tillför under resten av 2018 livsavgörande vård till närmare 1000 skadade / sjuka / övergivna individer.

Det är väldigt viktigt att du märker ditt bidrag ”dubbelt” för att det ska kunna räknas med i kampanjen.

Hundhjälpens Plusgiro: 355 425-0
Skriv i meddelandefältet på din inbetalning: Ditt namn + dubbelt + Godkänner PUL*
*om du godkänner att vi publicerar ditt namn i gåvoredovisningen

Från utlandet: IBAN: SE18 9500 0099 6018 0355 4250 BIC: NDEASESS

Swish: 123 1721430
Märk insättningen med ”dubbelt upp”.

SMS: 72672 med texten HUNDAR, mellanslag följt av den summa du vill donera: 50, 75, 100, 150, 199 kronor

Har du också adopterat en hund eller katt från oss, och vill skicka en bildhälsning? Maila info@hundhjalpen.se.


Majas familj berättar: Detta är Maja. I Rumänien hette hon Fabiola. Maja har snart bott med mig i 2 år. Hon gillar katter och har fått 2 stycken egna att hålla efter. Maja är den som bestämmer och katterna har stor respekt för henne. Maja har utvecklats till en riktig vakthund och jag skulle vilja säga att hon är en enmanshund. Hon är lugn och vänlig , men kan även busa och fara fram som en kanonkula. Den ena bilden är från Rumänien och den andra från Sverige. Med bilderna vill jag visa vilken förändring som skett. #AdoptDontShop


Detta bildspel kräver JavaScript.

Balders familj hälsar: Det är två år sedan Balder (fd. Mario) kom till oss. Här kommer lite bilder på hur han njuter av Sverige!

Vår underbara men så ledsna, blinda valp Zora har ännu inte hittat sitt hem. Visst – det ställs speciella krav vad gäller hemmet – men det måste väl finnas? Zora har det väldigt svårt och är största delen av dagarna hänvisad till sitt eget sällskap vilket gör henne väldigt nedstämd. Hon är ännu bara barnet och behöver få den tillhörighet och trygghet som ALLA hundar bör ha rätt till. Zora behöver få in glädje i sitt liv igen! Vem erbjuder henne livets bästa?

Läs mera om Zora här.
Intresseanmälan finner du här.

Har du också adopterat en hund eller katt från oss, och vill skicka en bildhälsning? Maila info@hundhjalpen.se.


Familjen berättar: Här kommer en varm och härlig vårhälsning från våran älskade Enya! Hon växer så det knakar och hon är alldeles underbar! En busig tjej som blir modigare för varje dag som går. Hon berikar våra liv med kärlek och skratt.

Reseberättelse

Våra hundar reser alltid tillsammans med en resenär som utgått från Sverige. Här berättar svenska Ann-Christin om den resa hon nyligen gjorde.


Den 25/3 startade min resa till den lilla staden Cernavoda i Rumänien. Där finns Save the Dogs – det stora hundhägnet där min hund Viva (Balana) kommer ifrån och där hon var i ca två år. En gång tidigare har jag rest dit men då stannade jag bara en dag denna gång ska jag vara i hägnet i fyra dagar. Flög först från Landvetter till Arlanda där jag tidigt på morgonen hämtade stora hund-flygburar som följde med flygplanet till Rumänien. Efter byte i Amsterdam och diverse förseningar var jag äntligen framme i Bukarest och där stod Save The Dogs chaufför Filip och tog emot mig för att köra mig och hundburarna de 17 milen till Cernavoda.

Till slut var jag framme vid hotell Hollywood där jag skulle bo, då var det redan kväll så efter en liten promenad och lite mat var det bara att krypa till sängs. KL 9 nästan morgon kom en av de andra chaufförerna Valentin och hämtade mig, fick följa med honom när han matade hundar som lever ute och hans försök att fånga in en hundarna som skadat sitt bakben men tyvärr lyckades han inte. På eftermiddagen skulle han återvända med en bur och försöka fånga hunden.

Så tillslut var jag i det stora hundhägnet.

Blev fantastiskt väl mottagen av alla som jobbar där och allra mest av italienska Sara som jobbar på adoptionskontoret och som tog hand om mig resten av veckan. Så startade arbetet med hundarna! Alla dessa hundar jag träffade dessa dagar, dum som jag var gjorde jag inga anteckningar så jag kommer inte ihåg namnen. Vilka hundar! En del skygga o rädda, några väldigt stressade, andra otroligt kontaktsökande, många understimulerad men alla så snälla. Gemensamt för alla dessa hundar är att de haft det väldigt svårt, utsatta för svält och misshandel och ändå är nästan alla så vänliga. Var med Sara när hon utvärderade några hundar som eventuellt skulle med i adoptionsprogrammet. Alla klarar inte att bli familjehund, då får de tyvärr bli kvar i hägnet. Träffade Kita som ska till en familj i Stockholm. Det var Lena som var med på min första resa som hittade Kita i hägnet och beslutade sig för att adoptera henne. Trots att Kita suttit i hägnet i flera år var hon pigg och glad, kontaktsökande och med mycket spring i benen. Fick vara själv i hundgården med olika hundar för att socialisera dem och se lite hur de var i sättet. De rumänska kvinnorna kom med en hund och efter ett tag kom de och hämtade den och så kom de med nästa. Eftersom de flesta som arbetar i hägnet inte kan engelska fick vi försöka med teckenspråk och det fungerade sisådär.

Roligast var ändå alla valpar jag träffade. Första gången var de lite blyga och försiktiga men ändå som valpar är väldigt nyfikna och ville gärna smaka på mina kängor och min jacka och försökte på alla sätt öppna fickan där godiset fanns. Andra gången träffade jag dem ute i rastgården och då var de betydligt tuffare och for runt och undersökte allt. Alla dessa hundar som jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om. Galna Tyson som var så glad och två gånget lyckades hoppa upp och slå mig rejält på näsan, Megan som var så överlycklig att jag nästan aldrig lyckades få på henne selen, Samuel som bara ville gå omkring o lukta och få lite kel ibland.

Varje dag gick jag också och hälsade på åsnorna. Först var de lite avvaktande men sedan gillade de minsann att bli kliade! Deras åsne-skrik glömmer jag inte i första taget. Varje gå g jag varit hos åsnorna gick jag också till Greta, tiken som bor alldeles utanför hägnet där hon får mat och en koja att bo i. Efter lite lirkande vågade hon komma fram och ta mat ut handen på mig, hade jag stannat längre kanske jag hade fått klappa henne lite. Och så de två hundarna som stal mitt hjärta. Rara, lilla Disa som bara tycker om Sara och inte vågade gå till någon annan. Plötsligt blev hon skrämd av en annan hund och då fanns bara jag i närheten. Hon sprang fram till mig och tyckte att jag skyddade henne då jag lugnt pratade med henne och sakta klappade henne. Efter det hade jag hennes förtroende och det var inte bara Sara hon vågade gå till. Åh det kändes som en ynnest att hon ville lita på mig.

Och så har vi gamle Dingo en majestätisk trebent vit gammal hund. Hälsade på honom i hans lilla hägn, vänligheten själv som la sig på rygg och ville bli kliad på magen och hela tiden la tassen på min arm för att få godis. Hade bara lite godis kvar när jag kom till honom så jag var tvungen att gå till affären på kvällen och köpa blötmat och godis till honom. Så sista dagen som sista hund jag träffade var Dingo som jag skämde bort med mycket godis o mat. Åh vad jag ville ta med honom hem men Dingo vill inte bo inom hus hos någon familj, han vill bo utomhus som han gjort hela sitt liv.

Sista dagen fick jag lägga mig tidigt för klockan 2 på natten kom chauffören och hämtade mig och körde till hägnet där vi hämtade Lulu, Margo och katten Ginny. Alla tre hade jag träffat innan så att de kände igen mig och inte var rädda, fast Ginny hade passat på att bita mig i tummen! Så åkte vi till flygplatsen där Ginny fick följa med mig in i flygplanet och de två hundarna fick åka i lastrummet. Vilken lycka att komma till Arlanda och möta de glada ägarna och veta att nu får de hör två hundarna och den ljuvliga katten ett härligt och bra liv. Önskar att många passar på att åka till hägnet som volontärer. Det är en otroligt givande resa, jag är ingen expert på hundar men lärde mig mycket. . Skönt att se att hundarna har det bra, det är en stor organisation runt den, många glada och hängivna människor som arbetar där och en väldigt fin anläggning.

Runt 400 hundar adopteras till olika länder i Europa varje år, visst är det fantastiskt?

Hundfångarna dödar nu våra frilevande hundar i Cernavoda. Vi rapporterar löpande om detta. Hägnet är fullt. För att bereda ytterligare några platser har nyligen sex obokade hundar anlänt till Sverige. Fler kommer. De finns nu hos snälla fodervärdar runt om i landet som ser till deras bästa tills permanenta hem hittats. Nu när vårvindarna börjar fläkta är det en fantastisk tid att ”bli med hund”. Läs om våra härliga foderhundar – du kan få syn på just DIN hund. Hundarna kan besökas hos sina fodervärdar och du kan då bilda dig en egen uppfattning . Fodervärdarna ger också hunden en ”introduktion” till livet som svensk hund vilket gör att många av dessa hundar redan har lite ”kunskaper”. Möt din nya familjemedlem nu i vår!

Här ser du de idag tillgängliga foderhundarna.
Här fyller du i din intresseanmälan.

Frågor mailas till info@hundhjalpen.se

Välkomna till Sverige!

Igår den 13/4 anlände hundarna Hannah, Samuel, Momo, Mireile och Madalina till Sverige och sina foderhem. Samtliga djur är tillgängliga för adoption och tar gärna emot besök från intresserade så snart de acklimatiserat sig lite till livet på svensk mark. Tack till Hundhjälpens mötare Ing-Marie som fanns på plats på flygplatsen för att välkomna nykomlingarna! Vi vill även rikta ett stort tack till foderhemmen och övriga inblandade, samtidigt som vi önskar hundarna lycka till!

Trots alla protester är Green Life Recycling tillbaka i Cernavoda och fångar in ”våra” hundar till helveteshägnet Ovidiu – till lidande och en smärtsam död. Vi hör på videon SaveTheDogs Alessandra och ser fem infångade hundar instängda i samma bur i en varm bil – detta är illegalt även i Rumänien.

SNABBA PROTESTER BEHÖVS!

Maila omgående:
dan.mihalache@mae.ro; iulian.buga@mae.ro; razvan.rotundu@mae.ro; roma@mae.ro

Ämnesrad: Abuse of dogs in Cernavoda, Constanta / Breach of law

Dear Sir,
Despite an endless number of complaints from Romanian citizens and foreign associations / individuals, Green Life Recycling – a company based in Ovidiu – is operating illegally on behalf of various municipalities in the county of Constanţa, systematically violating the laws of Romania and catching stray dogs without legal means.
I ask you to intervene with the utmost urgency with the competent authorities to restore the rule of law and to stop these abuses against the animals.
Ditt namn / din stad / Sweden

Vi har den senaste tiden rapporterat flitigt på FB kring utvecklingen vad gäller Ovidiu / Green Life Recycling. Då alla inte har FB så följer här en kort sammanfattning:

Cernavoda kommun kontrakterade det ökända företaget Green Life Recycling, som i mars kom till staden för att fånga in gatuhundar i staden och transportera dem till helveteshägnet Ovidiu, där de efter två veckors lidande dödas med giftinjektioner i lungorna inför sina skräckslagna kamrater. Reaktionerna har blivit starka och SaveTheDogs startade en kampanj för att med juridiken och opinionen som vapen stänga ner denna vidriga verksamhet. Man bad sina partners om hjälp att finansiera juridisk rådgivning / aktion varpå Hundhjälpens följare på några dagar samlade in 56 000 kr.

Vidare initierade man kampanjer riktade till Rumäniens ambassader utomlands samt till utländska ambassader i Bukarest där Sveriges ambassad valt att inte uttala sig. Allmänheten har även uppmanats skriva till veterinärmyndigheterna i Rumänien för att uttrycka sin oro och avsky över det som sker. SaveTheDogs internationella petition syftande till stängningen av Ovidiu har nu nått ca 62 000 signaturer. Sara Turetta, SaveTheDogs grundare, har begärt ett möte med chefen för veterinärmyndigheten för att överlämna petitionen den 26e april. Myndigheten har hittills struntat i att svara.

Utöver detta arbetar man juridiskt enligt flera linjer där vi i dagsläget inte kan publicera detaljer då detta skulle störa arbetet. 4e april gjorde fem räddade hundar resan från Ovidiu till Footprints of Joy i Cernavoda. Några av dessa är blivande svenskar. Hundarna tas nu om hand av veterinär och har en ljus framtid att se fram emot.

Om du inte tidigare skrivit på petitionen – gör det nu. Skriv på för att stoppa djurplågeriet här!

Se Green Life Recycling fånga in ”våra” hundar i Cernavoda, mars 2018. Klicka här.
Här kan du se film / bilder från helvetes-hägnet Ovidiu. Klicka här.