När någons kontrollbehov kostar liv!

Underbara lilla Jolie – en av de snällaste hundar vi tagit emot – kom till Sverige i slutet av maj. Hon omhändertogs på gatan i Rumänien tillsammans med sina fyra valpar i februari. Hon blev endast 14 månader gammal.

JOLIE
Född 1.4 2025, Cernavoda – älskad och vårdad.
Förvägrad vård och död i Sverige i juni 2026.

Jolie hade redan vid omhändertagandet, 11 månader gammal, en självläkt lårbensfraktur. Hon har från omhändertagandet fram till avresan till Sverige inte vid något tillfälle haft hälta eller visat någon form av smärtpåverkan. Tvärtom – hon har varit en av hägnets gladaste och socialaste hundar som förutom att ha tagit väl hand om sina valpar – även trivts och lekt tillsammans med andra små hundar. Hon var älskad av alla hon kom i kontakt med. På filmer trippar hon fram som vilken hund som helst – tills hon kom till Sverige. Filmen här i inlägget är från april 2026.

Hon haltade enligt uppgift dagen efter ankomsten och efter några dagar besökte ägaren veterinär. Jolie röntgades och man såg den gamla frakturen och plötsligt var Jolie ett ”djurskyddsfall”. Från att ha varit som vilken hund som helst i hägnet var hon inom några dagar enligt veterinären ”blockhalt”, dvs kunde inte stöda på benet. Veterinären satt enligt egen utsago under natten och konsulterade anonymt ( !!! ) med kollegor och dessa konfirmerade att frakturen var gammal och hade uppkommit i Rumänien - vilket vi ju alla visste – och något Jolie inte besvärats av.

Veterinären och länsveterinären hetsade från första stund ägaren att inte ha kontakt med oss – de skulle då enligt egen utsago ”förlora kontrollen” vilket i slutänden blev Jolies död. Kontrollen var viktigare än Jolies möjlighet till ett bra liv. Vi hade erbjudit oss att återta Jolie och se till att hon fick relevant vård på vår bekostnad – utomlands eller i Sverige. Vi hade varit i kontakt med ortopedspecialister och fått en preliminär behandlingsplan. Ovanstående personer förvägrade Jolie specialistvård utomlands vilket innebar en flygresa under 3 timmar och lät oss heller inte undersöka möjligheten att på vår bekostnad få hjälp i Sverige – allt smusslades med.

Vi förstod att Jolie skulle dö – p g av fördomar, självgodhet och brist på empati. När dialog förvägras är man chanslös. Möjligheten och viljan att hjälpa Jolie fanns hos oss – vi sviker inte våra hundar – men detta viftades bort som nonsens. Vi har många underbara veterinärer i Sverige – men vi har även den andra sorten - som sätter sitt eget kontrollbehov först – oavsett konsekvenserna för djuret i fråga. Det finns lika duktiga veterinärer i andra länder – vi är inte bäst vilket man ofta gör gällande. Många veterinärer utomlands drivs inte av ekonomisk vinning – utan av äkta kärlek till djur i nöd. Mängder av älskade husdjur dör i Sverige – p g av överdrivna egon och ibland ren oskicklighet / feldiagnoser – där ägarna och de som vill hjälpa är chanslösa. Man ska kunna lita på att den veterinär man går till ska ge djuret alla möjligheter som finns att överleva – utan att påverkas av deras egna fördomar och grundlösa teorier. Jolie fick betala – hon är död. Hon kunde fått den experthjälp hon förtjänade – men veterinär och länsstyrelsen följde sin egen agenda – där möjligheten till vård och liv åsidosattes då man vägrade dialog och självgodhet / fördomar och spekulationer avgjorde.

Välj din veterinär med omsorg.