REX som nu varit i Sverige i precis ett år hälsar via matte att han stortrivs. Han anpassade sig finfint och stortrivs ute i markerna som bilderna visar. En stilig kille med stor utstrålning!


Söta LEONA har nyligen kommit till Sverige och även hon stortrivs i sitt nya hem där hon pysslas om. Nya namnet Smulan är hon helt nöjd med. Lika bra trivs hon hemma i soffan som ute i blåbärsriset!


Charmige SIMON har funnit sitt evighetshem uppe i fjällvärlden. Här finns så mycket att upptäcka, inte minst uppskattar han att bada i alla vattendrag han hittar. Matte är bäst i världen!


Välkomna hem!

I helgen var det tre lyckliga hundar som fick träffa sina nya ägare. Välkomna hem Nino, Sandra och Andreas!

Vi önskar våra fyrbenta vänner stort lycka till med sina nya liv.

Tack vare Johan, vår fantastiske hovslagare som varje år besöker och arbetar bland hästar i och kring Cernavoda, får nu många av dessa dragdjur en varmare vinter. Johan har bland sina kunder kring Umeå samlat ihop närmare 120 täcken. Dessa kommer nu att delas ut bland fattiga hästägare i byarna, ägare som oftast inte har råd att hålla sina djur med tillräckligt med mat. Ett värmande täcke kan rädda livet på en avmagrad häst i vinterkylan. Vi vill rikta ett stort tack till Johan för detta fantastiska initiativ! Tack alla hästägare kring Umeå som delat med sig av sitt överflöd. Vi tackar även Hundhjälpens följare som har finansierat transporten till Rumänien. Fölet Gregor som tidigare i höstas hittades övergiven och svårt medtagen i ett dike provar på bilden ett täcke som avsatts för honom inför vintern – något förbryllad över ”klädesplagget”.

”Horse Outreach”.  För den som inte tidigare följt vår verksamhet bland hästar och åsnor i södra Rumänien är det viktigt att känna till att denna del av landet är den fattigaste och därmed enormt eftersatt. Jordbruket är inte maskinellt utan hästar och åsnor arbetar mycket hårt på fälten. De drar även de tunga träkärror med vilka fattiga familjer transporterar sig. SaveTheDogs arbetar ute i byarna för att försöka förbättra situationen för dessa hårt ansatta djur. Man erbjuder utan kostnad veterinärvård och avmaskning. Svenska hovslagare besöker varje år. I Sverige insamlad utrustning har i flera omgångar sänts ner och delats ut.

Här nedan följer Nettans berättelse om hur det gick till när Tundra omplacerades och flyttade hem till henne.

Sitter vid mitt köksbord och tittar på min lilla Laban, en rumänsk rescue som omplacerades hos mig 2016 och ursprungligen kom till Sverige ett antal år tidigare. Han har just mist sin mentor i livet och jag har mist min helt unika hund Baloo, en rottweiler som cancern tog ifrån oss redan vid 8 1/2 års ålder. Beslutet att skaffa en hund till är inget som ens behöver fattas. Det är bara en självklarhet. Har alltid haft minst två hundar. Ofta fler. Men denna gång väntar jag lite med avsikt. Jag vill att Laban ska landa lite i sig själv och lära sig hantera livet utan en annan hund att luta sig mot. Tror aldrig han varit ensam hund. Två veckor till får gå och min lille kille hanterar situationen utmärkt men han är lite dämpad. Så jag inser att det är dags. Det var då Tundra kom in i vårt liv.

Via Hundhjälpen fick jag kontakt med Tundra och hennes matte. Vi (jag och min äldsta dotter) och mina två barnbarn på 1 1/2 år resp. 2 månader, åker och hälsar på dem. Givetvis är Laban med. Jag vill ju se honom interagera med Tundra eftersom de i så fall ska bli sambos. Viktigt att de är på samma nivå på alla plan om de ska få ut något av varandras sällskap. Jag vill även se hur Tundra är med barnen. Laban har alltid varit super med dem och hans blivande sambo måste självklart också vara ok med barn. Sedan är jag stenhård på barnen också i det läget. Man får inga barnsäkra hundar om inte barnen är hundsäkra! Vi möter upp matte och Tundra vid en stor fårhage som får nyttjas som hundlekplats och hundarna hälsar, drar ett par repor i klorofyllet och tar det sedan ganska lugnt. Helt odramatiskt och faktiskt stillsammare än jag trott det skulle bli trots att det ramlade in ett gäng andra hundar också.

Vi pratar och spånar vidare och både matte och jag tycker det känns bra. Jag hade blivit informerad om att Tundra var extremt reserverad med nya människor så jag mer eller mindre ignorerade henne tills hon själv sökte ögonkontakt och det kom en liten svansvift. Med barnen var det inga problem. Hon brydde sig inte om dem alls och när äldsta barnbarnet kom emot henne gick hon bara lugnt undan när det var nog i hennes ögon. Eftersom jag hade en tävlingsresa inplanerad veckan efter bestämde vi att vi skulle ta en ny roadtrip och hämta lilla damen två veckor fram i tiden. Många tankar i huvudet när vi skildes på parkeringen för hemfärd. Som vanligt går min hjärna igång direkt med planer på allt från träning, aktiviteter och arbete för vår blivande familjemedlem utifrån vad jag läst ut av hennes framtoning.

Två veckor går fort. Så var vi där igen i samma hage med hundarna som denna gång fick sällskap med ett helt hunddagis eller liknande. Det bokstavligen vimlade av hundar i alla modeller. Vi lät hundarna hälsa och leka och efter lite prat rullade vi hemåt. Tundra sov bredvid Laban hela vägen hem. En spänd Tundra tyckte nog livet var lite jobbigt första dagen men hon började snabbt lossna. Vartefter tiden gått har hon nu efter fem veckor gått från en matvägrande spänd liten dam till en hund som slickar skålen morgon och kväll, leker med Laban så mossa och blad sprutar omkring dem, följer med till jobbet ett par dagar i veckan och uppskattar uppmärksamheten från mina kollegor, klarar att vara själv hemma med Laban ett gäng timmar och landar mer och mer för varje dag i sitt nya liv.

Konceptet att åka och hälsa på en eventuell blivande ny hund med egen hund och familj är guld värt eftersom man får se hur de lirar med varandra och iallafall i mitt fall vill jag se vad det är jag har att jobba med om jag bestämmer mig för att ta hunden. Är det något jag lärt mig under mitt liv med hundar så är det oberoende av vad för slags hund det handlar om så är det viktigt att ha ledarskap/vägledning och trygghet att erbjuda dem. Att ge frihet och gränser efter behov och uppmuntra eller bromsa eget initiativ i väl avvägda mått så att hunden får bilden klar för sig omgående. Att älska dem, men inte ömka dem…. Sedan går det mesta av sig själv och eventuella problem som uppstår löser man längs vägen. Kort sagt, jag ställer rimliga krav på dem och ger dem ett förtroende.

Tundra och Laban lever ett ganska intensivt liv eftersom de får mycket fysisk aktivitet, mentala uppgifter och är med mig på mycket saker. Intryck och nya utmaningar i dagliga doser. Så vår lilla familj är harmonisk igen även om den ser lite annorlunda ut än den gjorde för ett par månader sen. Tack Hundhjälpen och fd matte för att vi fick förtroendet att ta över Tundra.

Läs mer om att bli fodervärd och anmäl dig längst ner på den här sidan.

Här kommer gåvoredovisningen för oktober månad.

Resultatet för oktober månad blev fantastiska 47 776 kr! Ospecificerade gåvor uppgick till 13 740 kr. Våra fadderhundar/katter/åsnor sponsrades med hela 13 025 kr.

I mitten på augusti så fick Michaela, som driver hägnet STAAD som flera av våra hundar kommer ifrån, beskedet om att hon var tvungen att flytta samtliga hundar. Vi startade i samband med detta en insamling för att sänka adoptionskostnaden för de hundar som befinner sig i detta hägnet. Vi har under oktober månad fått in 500 kronor som direkt har gått till att se till så att dessa hundar får en lägre adoptionskostnad.

Vi hade under september månad en matinsamling, där målet var att samla in 75 000 kronor som skulle täcka kostnaderna för hundmat under en hel månad. Vi fick under oktober månad in ytterligare 14 446 kronor.

Hundhjälpen vill även tacka våra fantastiska mötare som gör ett ovärderligt arbete.

Äldre gåvoredovisningar finns under menyn ”Övrigt”

Ett varmt tack till alla som stöder arbetet för hundar i nöd!

här berättar Katie, en av våra fantastiska fodervärdar om sin upplevelse.

Jag har haft glädjen av att vara fodervärd åt Hundhjälpen vid fyra tillfällen. Två kom till mig i samband med omplacering i Sverige och två kom direkt från Rumänien. Två av dessa råkade även blir kvar. Att överhuvudtaget adoptera en fd gatuhund är en fantastisk och lärorik upplevelse som jag skulle rekommendera alla som söker en hund och som verkligen brinner för att ha en fin relation med en hund som behöver lite extra hjälp i början.

Min första foderhund kom till mig då han var väldigt rädd i den miljö han bodde i här i Sverige. Här på landet blev han snabbt en glad och trygg hund och vi betade av de otäcka sakerna successivt. Det enda som var kvar var rädslan för barn men det fixade hans nya och underbara hem tack vare deras förståelse och tålamod. Min andra foderhund åkte jag och hämtade själv i Rumänien då man ansåg att det vore bäst om hon hanterades av så få människor som möjligt. Även hon utvecklades till en mysig och nyfiken tjej inom loppet av några månader och fick flytta till ett trevligt par i Stockholm. Den tredje var en speciell upplevelse. En fredag fick jag ett samtal från Hundhjälpen som undrade om jag kunde ta emot en gammal hund på Arlanda två dagar senare då kvinnan som bokat honom slutat höra av sig och de inte hade hjärta att lämna honom i hägnet. Självklart åkte jag dit och självklart blev den goa farbrorn kvar hos mig. Jag kunde inte låta honom flytta igen och jag ville verkligen få uppleva att se honom utvecklas från en avstängd och uppgiven gammal hund till en nöjd och glad pensionär som aldrig tackade nej till en köttbulle eller gos. Sist men inte minst fick jag frågan i somras om jag kunde ta emot en foderhund hund lite akut som behövde omplaceras. Han kom till Sverige ett år tidigare och hade dels bott hos fodervärd och även blivit adopterad men han var för osäker för att det skulle fungera hos dem. Då jag dels gillar en utmaning med en blygis och dels var inne på att adoptera en till hund var han perfekt för mig och min fyrbenta familj. Jag hade heller inte hjärta att låta honom flytta ännu en gång. Fyra månader senare är han en riktig juvel som är trygg i så gott som alla situationer och ett underbart tillskott till familjen.

Många är nog tveksamma till att vara fodervärd då man vet att det kommer vara riktigt jobbigt att släppa hunden vidare till ett annat hem och så är det onekligen. Det som gör det värt det är att man hjälper dem från ett betydligt sämre alternativ. Att ta emot en foderhund, att ge dem kärlek och trygghet som om det vore ens egen hund är det finaste man kan göra. När de flyttar får man glädjas åt att de fått ett förevigt hem och för alla dem minnen man fått under tiden tillsammans.

Det är en trygg upplevelse att vara fodervärd åt Hundhjälpen för de är en väldigt seriös förening som på intet vis glömmer bort foderhundarna utan som jobbar aktivt för att passa ihop rätt hem med rätt hund, precis som vid en vanlig adoption från Rumänien. Ställer du upp som fodervärd lovar jag en speciell upplevelse som du kommer bära med dig för evigt!

Läs mera om hur det är att vara fodervärd här.

Vill du vara fodervärd, anmäl dig här.

Under de kommande dagarna kommer vi att fokusera på, och informera dagligen om, verksamheten kring våra foderhundar och om att vara fodervärd. Hur det fungerar och vad det innebär. Högst upp på sidan ”Hundar för adoption” finns foderhundarna – rumänska hundar i Sverige för adoption. Vilka är de då och varför är de foderhundar?

En foderhund är en hund som är placerad hos fodervärd i Sverige – i avvaktan på ett permanent hem. Några hundar kommer direkt från Rumänien till sitt foderhem. Det är då ofta hundar som av olika orsaker haft det svårt i hägnet och måste få lämna det utan dröjsmål. Hunden kan ha varit svårt mobbad av andra hundar, varit väldigt stressad i hägn-miljön eller vara en hund med särskilda behov där livet i hägnet kan vara väldigt tufft (ex. äldre eller handikappade hundar ). Några hundar kan vara extremt skygga och då inte kunna få den interaktion med människor i hägnet som behövs för att de ska kunna växa som individer. Några av hundarna har redan bott i ett hem i Sverige och av olika orsaker inte kunnat bo kvar där. Hunden kan ha stressats svårt av barn, attackerats av tidigare hund i hemmet, ägaren kan ha insjuknat allvarligt etc. Våra fodervärdar ställer då upp och agerar tillfällig familj för hunden och gör allt för att den under sin vistelse där ska ha det bra. Fodervärdarna är alla hunderfarna och många är redan ägare till någon eller några av våra hundar.

Den som är intresserad av en foderhund har möjlighet att få förstklassig information från föreningen / fodervärden. Hunden kan / ska sedan besökas i hemmet och man kan där bilda sig en egen uppfattning om huruvida hunden kan tänkas passa in i ens liv. Fodervärdarna är mycket tillmötesgående och måna om sina skyddslingar och gör sitt bästa för att presentera hundens samtliga sidor.

Precis som våra adoptivhundar kvar i Rumänien har foderhundarna ett stort behov av egna, permanenta hem. Fodervärdarna står då ofta beredda att ställa upp för ännu en hund i nöd. Fördelen med att välja en av våra foderhundar är att den dels kan träffas i sitt tillfälliga hem, dels att den redan har inhämtat en del kunskaper som att vara helt rumsren, kunna gå i koppel etc. Foderhundarna följs efter sin flytt givetvis upp på precis samma sätt som våra vanliga adoptivhundar – genom kunniga kontaktpersoner som under den första månaden håller regelbunden kontakt.

Att ställa upp som fodervärd för en hund är väldigt berikande. Man gör en avgörande insats för en nödställd hund. Det är ett sätt att lära sig själv mera om hundar och deras dynamiska psykologi, att nyttja sina kunskaper och inte minst – förmedla trygghet och glädje till hunden. Hunden ska under tiden i hemmet behandlas precis som en ”egen” hund, dvs ges det ”bästa av allt”. Fodervärdarna står för de löpande kostnaderna medan Hundhjälpen håller hunden försäkrad.

Skulle DU vara intresserad av att ställa upp som fodervärd kan du lämna en intresseanmälan här.

Kan du ge en av våra foderhundar ett eget hem? Aktuella foderhundar hittar du här.

Intresseanmälan / adoption finner du här.

Tashas dagbok

Underbara Tasha som kom till Sverige 2014 har visat sig vara en härlig skribent. Här berättar hon om en vecka i sitt nya liv.

Måndag:
God dagens, alla fina två & fyrbenta vänner! Då är det Måndag igen och plikterna kallar. Jag lät Mattan få liiite sovmorgon, så strax före sju så körde jag upp henne. Det lata spektaklet försökte gå kortrundan. Så naivt av henne. Har hon inte lärt sig någonting under de här åren vi bott i hop. Nåväl, jag tyckte att en promiss till Örnsberg verkade bra, så dit styrde jag kosan. Naturligtvis tog jag vägen via industriområdet, för strandpromenaden tycker jag är ganska trist. När vi kom hem så fick jag min kycklingpinne/lön för att jag rastat tanta min, sen koka hon sina frukostägg. Jag vill inte att Mattan ska rulla fram som den snälla hund jag är så jag hjälper henne med dom. Efter det kom Rumpnissarna (mina daghundar) så då måste jag passa dom. Slitigt värre måste jag säga, för 2 ggr måste jag gå ut med dom och man kommer ingenstans för dom bara luktar & nosar…..suck! Vid femtiden kom deras matte och befriade mig från dom.

Tisdag:
God Morgon Go’fisar! Väckte Mattan vid fem, sen segade hon på med kaffet & stinkpinnen, så jag fick gå ut på balkongen och stressa på henne. När klockan nästan var sex så fick jag äntligen ut’na. I dag så kommer Rumpnissarna tidigt, så det blir bara 1 timmes promiss. Vi passade på att plocka lite skräp i parken medan vi väntade på bussen hem. När Rumpnissarna kom så la jag mig i sängen för dom behöver vila lite. Mattan gnällde att det var för trångt. Finns det hjärterum så finns det stjärterum…. Har du hört talas om det tant?!! När vi var ute och rastade Rumpnissarna, jag & Mattan, så kom det en stor hund och skällde på dom små. Men då blev jag förbannad och skällde tillbaka. Ingen bråkar med mina Rumpnissar!!! När vi kom hem så fick jag passa dom alldeles ensam! Mattan stack och handlade och det kommer att kosta i lön….

Onsdag:
God Morgon alla två & fyrbenta vänner! Idag var Mattan seg att få upp. Jag började dansa med mina framtassar redan strax efter 5. Till slut fick jag kliva upp i sängen och sparka på henne med bakbenen. Äntligen vaknade sömntutan. Hon kan ju inte få sovmorgon varje morgon inte. Rastningen av tanta tog 1 timme och det tyckte jag räckte. Vi gick direkt hem för Rumpnissarna kommer tidigt. Mattan och jag hann knappt svälja frukostäggen, sen kom Rumpnissarna. Det första jag gör är att se till att de vilar en stund. Då gnäller Mattan att det blir trångt i sängen, men vadårå’ dra in benen säger jag. Ska jag passa Rumpnissarna så ska jag väl få ligga bekvämt. Rastningen av Rumpnissarna går så lååångsamt. Jag får vänta & vänta. Dom ska lukta & lukta. Man kommer aldrig fram. Tur att man får lön för slitet.

Torsdag:
Mossa mossa på er! Det blåser ute, i dag gick jag med på att ta kortrundan, men ett morgonbesök hos min människo-fästman krävde jag. Att dom sover, kan väl inte jag ta hänsyn till. Fattar inte att de tvåbenta är så sömniga. Nåväl, dom satte på det otäcka blasket som dom kallar för kaffe till Mattan och hör och häpna, kycklingköttbullarna var slut!!! Men jag såg att dom gömt fläskfilé i kylskåpet och det sa jag till honom. Han muttrade nåt om middag, tja om det blir nåt över sa jag. Det var sååå gott, men snäll som jag är så lämnade jag lite till middagen. Nu kanske han inte glömmer köpa kycklingköttbullar.

Fredag:
God Morgon på er! Väckning & rastning av Mattan gick galant. Rumpnissarna har kommit och rastats. Idag är det Fredag så Rumpnissarna går hem tidigt, sen ska jag & Mattan ha fredags-myyys. Hon har lovat mig Grillad kyckling som lön, för att jag jobbat så hårt heeela veckan. Och det hade räckt med Rumpnissarna, men Mattan ska luftas & rastas, tallrikar diskar sig inte själva. Hur denna Tant klarat sig själv innan jag kom in i hennes liv, är för mig en gåta. Att jag vill ha lön för mitt slit är inget konstigt. Jag är ju ingen slav heller. Lön ska betalas i Kycklingpinnar. Sen är soffan min. Visserligen har Mattan 2 st hundbäddar….men det är väl ingen plats för en Dam som jag.
Lördag:
God Dagens på alla Godingar! Idag är det Lördag och Mattan ska träffa sin syster och hennes dumma hund Luna. Jag hatar Lördagar. Jag får vara ensam hemma i 4-5 timmar!!! Skandal tycker jag. Dom går på Krogen, där hundar är välkomna, men jag får inte följa med!! Mattan säger att jag inte har tålamod att sitta still. Men hallå?!! Vi är ute och då ska man gå, eller hur kompisar??! Jag lovar att det kostar Mattan en hel del gotta innan jag blir på bra humör igen. Sen brukar vi ha det mysigt på Lördagar, äter gott och tar långa promenader.

Söndag:
God Morgon! Idag när jag väckte tanten så var det ett himla liv på henne. Det var en massa tjat om att det blivit vintertid. Jaha och??! Sånt bryr sig väl inte en stackars hund om. Upp med dig, ditt lata spektakel, sa jag. Fick upp henne så småningom och då skulle hon sörpla kaffe och ha en stinkpinne. Jag håller noga koll på att hon inte drar i sig 2 av de där stinkande pinnarna. Försöker hon stänga dörren så slänger jag upp den bara. Det var ett riktigt busväder ute så Mattan & jag kom överens om att ta korta rundan. När vi kom in så gjorde Mattan äggröra….min absoluta favvo. Jisses vad jag diskade tallriken noga, sen somnade jag och Mattan glodde på Dumburken. Söndagar händer det inte så mycke. Mattan & jag tar igen oss….

Peace and Out / Tasha 🐶🐾

(via Ulla-Bella Sekreterare)

Hjälp STAADs hundar ”hem” genom ett bidrag som sänker deras adoptionskostnad. Plusgiro 355 425-0. Swish 123 1721430. Märk ditt bidrag ”STAAD”. Skriv ”Godkänner PUL” om vi får publicera ditt namn i vår gåvoredovisning.

Hundhjälpens Ulrica besökte nyligen Mihalea och STAAD. Efter den chockartade rivningen av stor del av det ”gamla” STAAD i augusti har situationen stabiliserats, men vi har fortfarande en akut situation där hundar lever kvar i en del av det gamla hägnet, där det vilken dag som helst kan ske en rivning och där de är obevakade stor del av dygnet. I denna del av Rumänien är planering svår och myndigheter kan ställa olika krav från dag till dag. Av dagens ca 50 omhändertagna hundar finns nu 30 i tryggt förvar på den nya, betydligt mindre anläggningen. 20 finns kvar vid ”gamla” STAAD. Dessa 20 har ett desperat behov av förflyttning. Hoppet står till Sverige och Schweiz. Ytterligare 3 av STAADS hundar kommer till Sverige i november, men vi har flera obokade hundar i vårt adoptionsprogram samt nya på inkommande. Vår förhoppning är att samtliga STAAD-hundar i vårt program ska ha kommit till Sverige före nyår. För att detta ska bli verklighet behövs vi alla. Det är bara genom en gemensam kraftansträngning vi kan lyckas. Permanenta hem och fodervärdar sökes!
¨

Ulrica berättar att den nya anläggning som byggts upp är till strukturen modern, men utrymmena är betydligt mindre. Som tur är får samtliga hundar springa fritt i en större inhägnad varje dag. Det är rent och snyggt och hundarna har en bra tillsyn / vård. Det är dock ledsamt att se att vissa hundar tyvärr har chockats av händelserna / flytten och därmed backat i sin utveckling / blivit mindre sociala. Andra har blommat upp då de nu lever i mindre grupper och varje hund därmed ”syns” bättre. De många små inhägnaderna ger också möjlighet att flytta om hundarna vid behov. Mihaela får nu dela sin tid mellan de båda anläggningarna vilket skapar tidsspillan och stress.

Se våra STAAD-hundar för adoption här.
Bakgrunden till krisen kan du läsa om här.

Vi säljer nu SaveTheDogs fina bordskalender för 2019. Kalendern är i formatet 16,5 x 11,5 cm och innehåller bilder från hägnet. Passa på att införskaffa en julklapp till dig själv eller någon som är viktig för dig. Varje såld kalender bidrar till att bokstavligen rädda liv – liv som nu inför vintern är extra sköra. Kalendrarna kostar 130 kr där summan oavkortad går till verksamheten i Rumänien. Skynda dig att beställa innan kalendrarna tar slut.

Så här gör du:
Skicka dina adressuppgifter till info@hundhjalpen.se. Ange hur många kalendrar du önskar beställa.

Betala in summan för kalendrarna till PG 355 425-0 eller via Swish 123 1721430, märk med ”kalender + ditt namn”. Kalendrarna skickas till dig inom 5 dagar från att vi sett att betalning inkommit

Tack för ditt stöd!