2002 anlände italienska Sara Turetta till Cernavoda – ditkallad av italiensk personal som arbetade med konstruktionen av stadens kärnkraftverk. De hade chockats över den fruktansvärda mängden gatuhundar och misären som rådde.

Mellan 2-3000 hundar levde på gatan i den lilla staden med 20 000 invånare. Hundarna var utsatta av svält, sjukdom och människors grymheter.
Sara som då arbetade inom media i Milano var en stor djurvän – och hade inget val, annat än att bosätta sig i Cernavoda. I blygsam skala börjades det byggas upp en liten veterinärklinik och ett hägn – med kastration av gatuhundar som tongivande i verksamheten.

Där startades Save The Dogs och sedan har utvecklingen varit enorm.

Arbetet i Italien

Man har etablerat verksamhet och samarbetspartners i södra Italien där hundhållningen ofta är på en mycket låg nivå och gatuhundar finns i mängd.

Man arbetar i södra Italien och internationellt mot fenomenet ”kedjehundar”.

I Italienska storstäder bedrivs hjälpverksamhet bland hemlösa och deras hundar.

Arbetet i Cernavoda

I Cernavoda bedrivs en omfattande verksamhet med omhändertaganden av nödlidande hundar, katter, hästar och åsnor. Där jobbar man med akutvård, rehabilitering, adoptioner.

Här är Hundhjälpen den största samarbetspartnern. Gratis djursjukvård för fattiga människor, uppsökande verksamhet på landsbygden, gratis kastrationer. Utbildning av barn i skolorna, handikappverksamhet.

Arbetet internationellt

Informationsspridande och opinionsbildning.

Deltagande vid internationella konferenser gällande gatuhundsproblematiken samt kedjehundarna mm.

Sara Turetta är ordförande i SaveTheDogs.

Föreningen har sitt säte i Milano, Italien

Exklusiv intervju med 

SARA TURETTA

Vem är du Sara och vilken är din roll i Save The Dogs?

Mitt första möte med Rumäniens katastrofala gatuhundssituation ägde rum 2001. Jag arbetade då inom media i Milano, Italien och hade ett bra liv.

Ett år senare hade jag sagt upp mig, lämnat familj och vänner och bosatt mig i den lilla staden Cernavoda i södra Rumänien. Meningen var att stanna en kort period för att utveckla ett kastrationsprogram men vistelsen utvecklades till ett kall och jag tog ett stort livsbeslut – och stannade.

22 år senare har vi Rumäniens mest kompletta och moderna anläggning för omhändertagande och vård av gatuhundar och -katter, hästar och åsnor. Vi har ca 50 anställda, såväl lokalt som internationellt rekryterade.

Min nuvarande roll är övergripande och vi bedriver verksamhet i såväl Rumänien som i krigets Ukraina. Genom mitt författande, mina föreläsningar samt mitt aktiva deltagande i samhällsdebatten och i internationella forum vill jag inspirera andra till ställningstagande och engagemang för djurs välfärd.

När och varför etablerade Save The Dog sig i Cernavoda?

Jag förde en dialog med stadens dåvarande borgmästare som gick med på att stoppa det brutala dödandet av gatuhundarna mot att vi startade upp ett effektivt kastreringsprogram.

SaveTheDogs grundades 2002 med mig som ordförande och med intentionen att hålla en hög standard i hundarnas omhändertagande och vård samt full transparens gentemot donatorer.

Vi fick till vårt förfogande ett fallfärdigt litet ruckel som vi renoverade och som blev vår bas i många år.

Jag bodde själv på plats de fyra första åren och har sedan dess delat min tid mellan Milano och Cernavoda.

20 år av samarbete med Hundhjälpen – vad har det betytt för dig och Save The Dogs?

Jag tackar både högre makter och min pappa för Linda och Hundhjälpen. Kontakten och samarbetet är något av det bästa som hänt oss på SaveTheDogs.

Hundhjälpen är en fantastisk organisation och deras bidrag till verksamheten i Cernavoda är avgörande.

Utan Hundhjälpen hade skalan på vår verksamhet varit betydligt mindre och färre hundar hade kunnat räddas, rehabiliterats och i slutänden få egna hem. Genom alla år har föreningen stått vid vår sida och delat glädjeämnen och sorger. Hundhjälpen har gjort en enorm skillnad och jag kan inte tacka nog.

20 år har passerat sedan vi började vårt samarbete – målsättningen är gemensam – det bästa för våra omhändertagna skyddslingar.

Vilka är utmaningarna inför framtiden?

Den stora utmaningen är att göra verksamheten långsiktigt hållbar. Med alltjämt kraftigt stigande kostnader är vår månadsbudget nu uppe i EUR 100 000 där varje Euro måste doneras av någon.

Vi kämpar hårt för att dels fortsätta existera, dels kunna behålla verksamheten på nuvarande nivå. Vår anläggning Footprints of Joy  med den tillhörande veterinärkliniken ligger i framkanten vad gäller hela Östeuropa. Den utgör en modellanläggning för andra djurskyddsorganisationer och för kommuner, något att sträva mot.  

Det svåra ekonomiska läget i världen gör det svårt att få donationerna att räcka till. Vi hoppas nu att rumänska företag och privatpersoner ska inse den resurs vi utgör och bidra till vår finansiering.

Det är också svårt att inom landet och internationellt finna utbildad och motiverad personal som vill arbeta i Cernavoda. Detta problem begränsar också vår verksamhet i vissa avseenden.

En önskan för framtiden är att kunna återuppta vår mobila klinikverksamhet och på så sätt kunna arbeta effektivare ute i regionen.

Vi skulle också vilja bygga en liten byggnad för utbildning. Här kan då t ex barn och andra djurskyddsorganisationer ta del av våra kunskaper och erfarenheter.

Hur ser situationen ut för gatuhundarna idag?

Situationen är tyvärr ganska lik den för 20 år sedan. I Bukarest och i de större städerna har antalet gatuhundar minskat. Detta beror dels på att dödandet intensifierats men även på de kastrationskampanjer som bedrivs.

I småstäder och på landsbygden är läget fortsatt katastrofalt.

En ljuspunkt är den överlag högre levnadsstandard som kommit många rumäner tillgodo. En långsam kulturell förändring sker och i dessa kretsar har man kommit i kontakt med köpta rashundar och därmed fått en ökad insikt i och kunskap om hunden som varelse – vilket har lett till en viss empati med gatuhundarna. I den uppväxande generationen i och kring de större städerna märks tydligt en högre medvetenhet och en spirande djurvänlighet – men vägen är lång…

De välgörenhetsorganisationer som arbetar med gatuhundar lägger numera även fokus på kastration och inte bara som tidigare insamlandet av gatuhundarna i olika ”shelters”.