Marty från STAAD och Tammy från Cernavoda är sambos i Stockholm. De stortrivs med matte och husse och längtar till sommaren då de får springa och busa på en skärgårdsö.


Holger ( f d Zven ) bor med sina Hh-brorsor ute vid havet utanför Stockholm. Livet blev så bra och Holger känner sig väldigt älskad.


Baloo – den rumänske prinsen på ärten. En riktig kille ska sova bekvämt!


Unge Mulle ( till vänster ) har precis flyttat till sitt nya hem där han har stöd av storebror Elvis.


Världens goaste och sötaste lilla Emmy hälsar från sitt hem där hon är väldigt älskad.


Nu har Du möjlighet att bli matte eller husse till en av våra verkligt stiliga hundbröder – Hercules, Hank, Nico eller John! Här har vi en fyrklöver oemotståndliga grabbar, fulla av livsglädje och bus. Berika Ditt liv med en glad kamrat som kommer att följa Dig på livets alla stigar. Bröderna är alla resklara och står och väntar med sina pass, redo för livets stora resa – den till det egna hemmet, där tillvaron ska förändras till något fantastiskt. SaveTheDogs räddade dem till livet – Hundhjälpen flyger dem till Sverige. Du ger dem nästa stora gåva – tillhörighet, närhet och villkorslös kärlek.

Läs mera om de fyra bröderna här
.
Intresseanmälan finner du här.

Stevie har ännu inte hittat sitt evighetshem. Nu flyttar fodermatte och Stevie kan inte följa med. Han är en speciell grabb med ett stort hjärta – och ett stort behov av trygghet. Nu kapsejsar hans värld och han måste få komma HEM – till hemmet där han kommer att få stanna kvar för evigt. Stevies dåliga syn samt en lätt instabilitet i kroppen ställer särskilda krav på boendet. Hemmet ska ligga i lugn miljö och det måste finnas en inhägnad trädgård – eller en trädgård man kan hägna in – då han älskar att få röra sig fritt, ligga i vårsolen eller gnaga på ett märgben medan vinden smeker över pälsen. Inga barn under tonåren. Stevie bor med tikar just nu och delar gärna hemmet med en trevlig, lite lugnare vän. Detta är en akut vädjan så är DU Stevies framtida livskamrat – hör av Dig NU.

Läs mera om Stevie här.

Intresseanmälan finner du här.

Tankar och känslor kring en adoption!

Det har redan gått 356 dagar, sedan jag lojt tittade på Facebook, och under en hundradels minut, en snabb scrollning, så fanns han bara där och jag blev ”fångad”. Det var hans ögon som berättade så mycket, sättet han höll sina öron på bilden som gjorde att det inte var någon diskussion.

Jag skulle adoptera!
Jag har haft hund i både min uppväxt och vuxna liv, fött upp två kullar, men aldrig adopterat eller satt mig in i hundars ”liv” i Rumänien. Jag läste och läste, förfärades av hur människor kan vara så elaka. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att hundar blev behandlade så illa i ett EU – land. Lidandet är obegripligt!
Jag blev en kväll uppringd av adoptionsteamet, en lång lista med frågor, som gjorde mig väldigt trygg i en nu, men så viktig, ny erfarenhet. Vi fick en kontaktperson som var oerhört hjälpsam och gav trygghet. Ett Mail med många goda råd och mantrat Håll din hund säker – säkerhet först!


Danny, eller Jax som han nu heter, togs hårt av resan till sitt evighetshem, när han kom ur bilen rasade han ihop i en hög, och sov med husse men klämde in sig i ett hörn. Det vi snabbt lärde oss var vikten av att ge honom tid, utrymme och tålamod. Att man vill ge all kärlek man har på en gång kan för någon som aldrig fått det bli överväldigande. Från att vara flera hundar och kämpa för att hålla tassarna främst i ledet för att bli mätt, kyla från betonggolvet, begränsat med social samvaro från människan, stimulans, bo utomhus till att få all uppmärksamhet var nytt.
Jax började redan dag två att förstå att vi var trygga, följde med oss överallt, men de två hundarna som redan fanns hos oss var läskiga, så Jax fick chansen att gå undan till sin plats, dag tre släppte allt och han lekte för första gången men vår mjuka tik. Idag hoppar Jax omkring som en känguru i trädgården eller i skogen med sina kompisar, han leker slut på tre hundars energi innan han själv blir trött, han motto är verkligen att leva livet till fullo.
Jax största resurs är sängen, han hoppade upp någon av de första dagarna och har sedan dess sovit varje natt i sängen, tätt tryckt intill någon av oss, men magen och tassar upp i vädret! Allt under hans villkor – jag skulle vilja säga att han lär oss och inte tvärt om.

Idag ett år senare är Jax en självsäker, trygg och oerhört kärleksfull ung kille. Jag förundras varje dag över hur smart han är, positiv i alla lägen och oerhört uppmärksam på ledarens tecken. Jax pratar med sina ögon, frågar om mig om en ny situation är trygg, signalerar jag att det är bra, då är han framför mig, men signalerar jag nej, då står han bakom. Han har alltid ett leende i ansiktet, frågar jag om han är glad så skrattar han ännu mer. All kontakt är gudars gåva, närhet är det bästa han vet, ändå är han ”bara en fd gatuhund”. Men för oss är Jax inte en fd gatuhund, han är en Vinger nu!
Därmed innebär inte detta att det är jobb med en ny Vinger i familjen. Han har ett bagage som kanske aldrig kommer försvinna. Vår viktigaste roll är att respektera det, inte stressa fram något och framförallt hålla honom säker. För sviker jag det förtroendet så är jag vara en i mängden som svikit honom i hans korta liv.
Vi bor i skogen, alla våra hundar har alltid varit lösa, vi har alltid börjat tidigt att träna inkallning. Med Jax är det annorlunda, han fick vänta nästan ett år innan han fick vara lös i några minuter, ett år av träning, lokalkännedom, bygga självkänsla och förtroende. Vad gjorde han när han släpptes lös tror ni? Han stod bredvid mig och lämnade inte min sida. Ett riktigt ärevarv med rumpan i backen och ett ljud av glädje, dock med en tre meters radie från mig.
Då insåg jag att Jax är precis lika nöjd i en 15 meters löplina som han är lös, han har inget behov att springa iväg, för han vill vara, och mår bäst vid min sida. Det är där tryggheten finns, där hemma är, och det är där kärleken är. Man har lätt att förmänskliga våra djur, man har en bild att en lösspringande hund på en äng eller i skog är det lyckligaste hundliv man kan ha. Men en trygg, säker matte eller husse som sätter säkerheten först är det viktigaste och lyckligaste hundliv man kan ha. Många har frågat mig hur jag har gjort för att få en ”fd gatuhund”
Så harmonisk, trygg, kärleksfull och glad, jag blir alltid lika förvånad – för allt jag har gjort är att ge kärlek i de mått som Jax klarat ”här och nu” av att ta emot.


Jag rekommenderar alla som tänker på att adoptera – Gör det! Ni kommer inte att ångra er, den kärlek man får tillbaka från en fd gatuhund är unik, samt deras tacksamhet och glädje. Organisationen Hundhjälpen drivs av engagerade kunniga hjältar, som ger korrekt och sann information av vad man kan förvänta sig av att adoptera från dem. Tack SAVE THE DOGS, STAAD och HUNDHJÄLPEN för att ni gav oss vår älskade Jax!

Hälsningar Familjen Vinger som består av ; Jax, hundkompisarna Ozzy, Zorro och Keira, kattkompisen Cilla, kameleontkompisen Esteban samt Matte och Husse.

Stevie har ännu inte hittat sitt evighetshem. Nu flyttar fodermatte och Stevie kan inte följa med. Han är en speciell grabb med ett stort hjärta – och ett stort behov av trygghet. Nu kapsejsar hans värld och han måste få komma HEM – till hemmet där han kommer att få stanna kvar för evigt. Stevies dåliga syn samt en lätt instabilitet i kroppen ställer särskilda krav på boendet. Hemmet ska ligga i lugn miljö och det måste finnas en inhägnad trädgård – eller en trädgård man kan hägna in – då han älskar att få röra sig fritt, ligga i vårsolen eller gnaga på ett märgben medan vinden smeker över pälsen. Inga barn under tonåren. Stevie bor med tikar just nu och delar gärna hemmet med en trevlig, lite lugnare vän. Detta är en akut vädjan så är DU Stevies framtida livskamrat – hör av Dig NU.

Läs mera om Stevie här.

Intresseanmälan finner du här.

 

I mars månad var det det fem år sedan som denna lilla knäppa fröken kom in i våra
liv, hastigt och lustigt och helt oplanerat.. Hon behövde omplaceras
efter bara några dagar i Sverige då första hemmet inte hade det
tålamod som krävdes.
Vi hade ju vår Falcon och en annan jourhund, men det fanns inget annat
lämpligt jourhem som kunde ta Sorina, som bodde bra, hade hundkompis och
inte hade barn.

Jag är SÅ glad att vi gjorde det, även om hon var det blygaste och
räddaste jag någonsin skådat, både innan och efter. Visste inte ens
att det fanns såna som henne. Det var jobbigt och tufft första tiden,
det gällde att samla allt tålamod man hade och att tänka helt annat än
innan. Inget som funkat på andra hundar funkade på henne. Men oj vad vi
lärde oss mycket, och lär oss än. Hon utvecklas fortfarande hela tiden,
åt både bra och mindre bra håll. Det mindre bra får vi jobba vidare
på. På det stora hela så är hon oftast en hyfsat normal hund nu, om
man möter henne ute, där är hon mest trygg. Normal vet jag dock aldrig
om hon blir, men det gör inget, hon är vår Sorina och jag hade aldrig
velat byta bort henne mot någon annan.

Något som Sorina verkligen älskar det är att bada, i allt.. Det
upptäckte vi när hon varit här i kanske 1,5-2 mån. Första gången hon
var med på ”riktig” skogspromenad. Vi skulle gå över en pytteliten
bäck och hon bara dök i. Det var som att allt det farliga i världen
försvann medan hon badade, och så har det varit sen och är än.
Därför har vi låtit henne hållas mkt med sitt badande och låtit henne
bada på alla möjliga ställen, mer el mindre leriga och skitiga. Hon
blir lycklig och hon har slappnat av och på så sätt vågat mer.
Så till alla er som får hundar som är så skygga och rädda att ni
tvivlar på om det ska gå vill jag bara säga – det går, det tar längre
tid för vissa, men det blir bättre och bättre. Ha inte bråttom, ha
tålamod och jämför inte med andra, de är olika individer med olika
personlighet. Var bara själva trygga, stabila och tydliga så de får
förtroende för er, de behöver en stabil (väg)ledare som visar dem till
rätta i det nya, lite skrämmande livet.

Badbilden är från ett av hennes första bad.

/Kersti Wiberger

( Insamling Plusgiro 355 425-0, Swish 123 1721430, “VALP” )


Så enkelt är det faktiskt. Finns resurser för omhändertagande och vård finns stora chanser att valparna överlever och går en härlig framtid till mötes i t ex Sverige. Det kan vara Din eller min framtida hund som omhändertas just nu. Finns inte resurser på plats går valparna i regionen en plågsam död till mötes, ute i skogar, på fält eller bland skräp. Det ÄR så illa och det ÄR SaveTheDogs och Hundhjälpens supporters som är avgörande. Vi har under ett tema redogjort för de 24 valpar som omhändertogs 30 mars – 6 april. 24 valpar – 8 dagar – och detta är bara början på ”säsongen”!!!

 

De flesta valpar dör före hjälpen nått dem, oönskade och oupptäckta, aldrig älskade. Våra samarbetspartners SaveTheDogs och STAAD omhändertar valpar i mängd, valpar som annars skulle ha dött en kvalfull död. Valparna är dock dyra att hjälpa. Vissa är skadade eller sjuka, andra är svårt angripna av parasiter. De flesta är under den lurviga valp-pälsen gravt undernärda och uttorkade. Deras redan svältande mödrar har inte lyckats tillgodose deras behov. I många fall är mammorna döda eller valparna har dumpats – vilket innebär att de vid upphittandet är i ett mycket kritiskt skick då de ofta inte ätit / druckit på flera dagar. Intensiv vård och övervakning kostar, specialkost för de små är dyrt. Snälla Du – välj att hjälpa. Dessa våra småttingar har ett liv som hänger på en skör tråd när de omhändertas. Det är vi gemensamt som skänker dem hälsa och en framtid.

Sätt in Ditt bidrag, litet eller stort. Varje krona bidrar till livets gåva. Märk Ditt bidrag ”VALP”. Vill Du att vi publicerar Ditt namn i vår gåvoredovisning, skriv GDPR.
Plusgiro 355 425-0, Swish 123 1721430, “VALP”

Som ni vet är Hundhjälpen även ”Katthjälpen” och det var ju tur för mig. Efter att SaveTheDogs räddade mig till livet fick jag hjälp att komma till min alldeles egna familj i Sverige. Jag är ännu alldeles ny här men matte och husse älskar mig redan och säger att jag sköter mig finfint. Jag har blivit god vän med hemmets hund och de andra katterna – så nu kan jag vara i hela huset. Vilar gör jag gärna under husses täcke. Tänk att livet kunde bli så bra!
Hälsningar,
Serafino

P.S. Vet ni att jag hade vänner i Cernavoda som aldrig kommer att få egna hem av olika skäl. De är nu fadderkatter, men flera faddrar behövs för att garantera dem ett bra liv. Läs mer här.


En bild säger mer än 1000 ord – nu låter vi vår fantastiske Pops tala för sig själv. Bröderna Moss och Ross har redan flyttat till Sverige och för Pops blev det tufft att bli kvarlämnad ensam. De tre bröderna har haft stort utbyte av varandras sällskap och Pops har inte hittat någon ny bästis. Han bor nu med småtjejerna Sakura och Hinata samt vackra Kristina, men har ett stort behov av att få en egen människa att ty sig till. Längtan är stor och tiden lång och svår. Kan DU hjälpa Pops och ge honom evighetshemmet? Han är klar att resa och ser fram emot att få tillbringa sommaren i de svenska markerna – men drömmen är en omöjlighet om ingen öppnar sin dörr!

Läs mera om Pops här.

Intresseanmälan finner du här.