Gåvoredovisning maj 2018

Resultatet för Maj månad blev fantastiska 79 226 kr!
Ospecificerade gåvor uppgick till 10 005 kr. Våra fadderhundar/katter/åsnor sponsrades med hela 12 116 kr.

I slutet av April så startade vi en insamling där alla donationer dubblas av en Schweizisk donator. Målet är att samla in 150 000 kronor som sedan kommer att dubblas så att det totalt bli 300 000 kronor. Under Maj så har vi fått in 50 306 kronor och tillsammans med det som samlades in under April så fick vi totalt in fantastiska 69 815 kr!

Vi har under Maj även haft en insamling för att köpa flugpannband till hästarna och åsnorna nere i hägnet. Målet var på 10 000 kronor och vi fick totalt in 4194 kronor. Det skänktes även en påse fylld med begagnade flugpannband som skall skickas ner till hägnet i slutet på Juni.

Hundhjälpen vill även tacka våra fantastiska mötare som gör ett ovärderligt arbete. I Maj månad mötte Eva Frisk samliga flyg. Genom att efterskänka sin ersättning så skänktes 600 kr.

Äldre gåvoredovisningar kommer inom kort att finnas under menyn ”Övrigt”.

Ett varmt tack till alla som stöder arbetet för hundar i nöd!

 

Välkomna hem!

I torsdags fick vi välkomna våra underbara vänner Luiza, Zven och Marty som äntligen får byta hägnlivet mot familjeliv i Sverige! Igår, lördag, var det äntligen dags för Kita, Rina, Hyacinth, Guppy och Ross att göra samma resa.
Stort tack till Eva som var på plats och hjälpte till att förena nykomlingarna med deras familjer!

Livet i hägnet har vänt till det sämre för vår käre Badger och han har nu blivit hack-kyckling. Ideligen jagar andra hundar undan honom och stjäl hans mat. Han stödmatas nu men har i sin tuffa situation svårt att få ro och kunna koppla av. Det här är en mycket mjuk och vänlig grabb som alltid fått stå tillbaka för de buffligare hundarna och därmed varit mer eller mindre ”osynlig”. Badger har rasat i vikt och mår så pass dåligt att han måste få chansen att lämna hägnet snarast.
Vi söker nu med ljus och lykta dig som kan öppna ditt hem för denne underbara grabb i nöd.

Läs mera om Badger här.
Intresseanmälan finner du här.

Utan internet hade inte Hundhjälpen funnits. Utan internet hade hundarnas lidande i Rumänien inte uppmärksammats och SaveTheDogs hade inte kunnat driva sin verksamhet där. Hundhjälpens 2000 hundar i Sverige hade inte existerat.

Hemsidan: Vi har en informativ hemsida, www.hundhjalpen.se . Här varvas fakta och information med hundar och katter för adoption. Sidan belyser Hundhjälpens verksamhet och fakta kring adoptioner och situationen i Rumänien.

Facebook: Hundhjälpens FB-sida har ca 113 000 följare och är således enormt populär. Sidan uppdateras ca 5 ggr / dag och innehåller allt från information, djur för adoption, läsarnas bidrag mm. Genom meddelande-funktionen ges även snabba svar på ställda frågor.

Facebook: Den privata sidan ”Vi med hund från Hundhjälpen” har samlat stor del av våra ägare. Här delas erfarenheter och problemlösning samt bjuds på glada hälsningar och underbara bilder. Man håller en trevlig och inkluderande stämning.

Bloggar: Några av våra ägare och t o m vissa hundar bloggar. Några trevliga bloggar att kika in på är:

* Sonja Andersson: gatuhunden-becka.blogspot.se
* Therese Freid: gatuhundsbroderna.wordpress.com
* Irene Andersson: tantmammamatte.blogg.se/snellaella, tantmammamatte.blogg.se/lillavovven

Instagram: Titta in hos våra ägare / hundar:

* pernillanddogs ( Pernilla Ukalovic )
* camillalind_privat ( Camilla Lind )

* hollyochnero ( Cecilia Nyström )
* rallyeva ( Eva Rohnström )
* gatuhundsganget ( Kersti Wiberger )
* goran_forsberg ( Göran Forsberg )
* mrs_lundqvist ( Pernilla Lundqvist )

* cicathestray ( Melissa Finnberg )
* gatuhundsbroderna ( Therese Freid )
* borje.sv ( Börje Svensson )
* atomkraften ( Auro Inge Ricking )

 

Melissa och Mathilda är flitiga besökare vid hägnet i Cernavoda. För någon vecka sedan tillbringade de några dagar som volontärer bland hundarna. Denna lilla film visar deras fina resa.

Eva vädjar för sin favorit Ilie vars enda vän nu reser till Sverige.  Ilie behöver också finna sitt evighetshem. Vem välkomnar honom i sommar?

Första gången jag träffade Ilie var för ganska exakt ett år sedan. Då tillbringade jag en vecka hos SaveTheDogs båda hägn som volontär och fick bl.a. hjälpa till med att socialisera några blyga hundar, vara med och göra beskrivningar på hundar som skulle med i adoptionsprogrammet, testa hantering, mentalitet mm.

Det var då jag träffade Ilie i det gamla, numera nerlagda hägnet. En lite försiktig och blyg kille i sina bästa år. Jag hade fått uppdraget att socialisera honom och sedan vänja honom vid halsband och koppel. Jag fick locka honom försiktigt med lite godsaker till en början, vilka han till slut inte kunde motstå utan kom fram till mig och lät sig väl smaka. Vi byggde upp ett förtroende och till slut vågade han lita på mig och jag fick smeka hans fina päls. Ilie gjorde ett stort intryck på mig under de dagarna och han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

Ilie är en nyfiken hund med en väldigt klok blick men med något sorgsna ögon. Det är ingen som riktigt vet vad han har varit med om innan han räddades från gatan och fick komma till hägnet, men troligen har han inte behandlats speciellt väl, vilket tyvärr är väldigt vanligt bland Rumäniens alla gatuhundar.

Ett halvår senare, i mitten av november återkom jag till Cernavoda och SaveTheDogs hägn Footprints of Joy. Denna gång för bara ett par dagar, men med uppdraget att bl.a. fota och beskriva de olika personligheterna ur en valpkull och uppdatera med nya foton på ett flertal andra hundar.

Jag var förväntansfull och såg fram emot att få träffa Ilie igen. Han hade under hösten fått flytta till Footprints och hade sällskap av fina Hyacinth i sin paddock. När jag gick in till dem så märkte jag ganska snart att han kände igen mig – vilken härlig känsla! Han viftade på svansen, sken upp och lät sig väl bli klappad om ändå lite försiktig, men han har blivit mer framåt och social. Kanske tack vare Hyacinth som med sitt glada, mjuka och människokära sätt har fått Ilie att förstå att inte alla människor är elaka och vill honom illa, utan att det finns många snälla och omtänksamma personer.

Det var med vemod och en klump i halsen som jag sa hejdå till Ilie, när det var dags att åka hem igen. När kommer jag få träffa honom igen? Kommer han att bli adopterad innan jag kommer tillbaka till Rumänien igen?

Ilie är idag fortfarande kvar i hägnet och väntar på att bli upptäckt. Om några veckor reser kompisen Hyacinth till Sverige som har ett hem som väntar på henne. Det kommer bli en omställning för Ilie och jag hoppas innerligt att det är hans tur nu, att hitta sitt för-alltid-hem i hundlandet Sverige – så även han får ta del av det goda livet som väntar! Den som blir Ilies husse eller matte kommer att få en lojal, trogen och kärleksfull bästa vän.

Läs mera om Ilie här.
Intresseanmälan finner du här.

Välkomna hem!

Igår fick vi välkomna våra underbara vänner Ziggy, Sony och Meg som äntligen får byta hägnlivet mot familjeliv i Sverige!
Stort tack till Eva som var på plats och hjälpte till att förena nykomlingarna med deras familjer!

Möt en av våra duktiga ”aktiva” hundägare! Lotta berättar här om sig själv, sitt hundliv och hur hon hittade till Hundhjälpen, blev ägare till vackre Jonn och så småningom blev en av våra väldigt uppskattade kontaktpersoner. Vi påminner om att vi alltid är i stort behov av engagerade kontaktpersoner – så om du kan hjälpa till – hör av dig!

Här kommer några ord om mig, en hund/djurmänniska…
Jag heter Lotta och lever med två hundar, Vilda och Jonn, en katt Stina och min man Peter och två
barn Sanne och Micke som inte längre bor hemma. Jag har alltid haft djur omkring mig och hade
alltid under min uppväxt någon katt, hund eller kanin i hemmet. Tillbringade mycket av min tid i
stallet och hade även min häst Madeira under en tid.
Mitt stora djurintresse kom till stor del från min farfar som om han hade levt idag skulle ha klassats
som en äkta djurkommunikatör, men då uppfattades det nog som lite konstigt med en människa som
hade den gåvan. Jag tillbringade också mycket av min uppväxt och mina somrar på landet med min
älskade pappa och farmor där det fanns en bondgård där jag hängde från morgon till kväll med
kossorna och kalvarna <3. När jag sedan skulle börja gymnasiet blev det ett naturligt val att gå på
lantbruksskola och jag hade sedan tänkt utbilda mig vidare inom djurvård men eftersom skolan inte
var min starka sida och jag valde mer att fokusera på livet runtomkring under de åren så räckte
inte betygen till och jag fick välja en annan inriktning i arbetslivet.
Jag skaffade familj tidigt och fokuserade på barnen under deras uppväxt <3 och när de blev lite äldre
blev det viktigt att även de skulle få växa upp med djur och vi skaffade kaninen Bosse, katten Stina
som idag är 8 år och vår älskade Simba, en golden retriever som levde med oss i 10 1/2 år innan han
dog av cancer ☹. Sorgen när han dog var så fruktansvärd och som säkert många andra tänkte vi först
att vi inte kunde ha någon mer hund och gå igenom en sån sorg mer, men efter två veckor hade vi
ändrat oss och förstått att vi måste förvalta det som Simba hade gett oss med all sin närhet och
kärlek och det han hade lärt oss om oss själva som människor. Jag förstod hur mycket han hade fått
mig att utvecklas när han fanns vid min sida när jag under många år hade det jobbigt och hade
drabbats av panikångest och jag blev tvungen att ta tag i situationer.
Eftersom jag många sätt även haft en svår uppväxt har jag sökt mig till djuren och känt att det varit
lättare att kommunicera med dem och efter att Simba dog har saker blivit mer tydliga i relationen till
hund och djur och att de är individer precis som vi… Jag hade blivit intresserad av amstaff rasen som
är en mycket kärvänlig (och på många sätt missförstådd ras) så vi började leta efter en ny hund och
tittade på Blocket efter en omplacering och hittade en amstaff tik. Allt var bestämt och klart men
någon dag innan ändrade sig ägaren ☹ och vi började leta på nytt och vi hittade valpen Vilda <3, en
korsning mellan Siberian Husky och Amstaff. Hon är idag 4 1/2 år och hon har efter valptid och
tonårstid med allt vad det innebär; trasiga skor, rymningar och uppkäftighet… blivit en fantastisk tjej
med många sidor; kärleksfull, klok, intelligent, uppfostrande mot andra hundar (på gott och ont),
intensiv, blir lätt uttråkad och saknar impulskontroll men så mycket hon har lärt mig om att hundar
inte bara är hundar som ska vara inom en fyrkant där vi ska bestämma och dominera (vilket jag inte
tror på) utan att de är just individer med behov och känslor och behöver behandlas med respekt och
kärlek framför något annat. Min uppfattning är att uppfostran av hund och barn ligger mycket nära
varandra.
Eftersom vi tänkte att Vilda skulle må bättre av att ha en till hund i familjen började tankarna om en
till hund och jag som nyligen gått med på Facebook började se inlägg från Hundhjälpen om alla
stackars små individer som behövde ett hem… Vi hittade Jonn och det är den där känslan… <3
när man ser ”den” individen… Övertalningen hade pågått en tid hemma eftersom jag är väldigt
intensiv (jag med) och gärna vill kasta mig in i saker och Peter är lite mer försiktig… men nu när
Jonn dök upp så var han med  och vi skickade in en intresseanmälan och fick svar nästan direkt att
vi skulle få hem honom <3

Efter det fick vi vänta någon månad (en lååång månad) men den 11 september 2016 satt han där i sin
bur på Arlanda och den känslan när jag äntligen såg honom (och nu rinner tårarna när jag tänker
tillbaka) var obeskrivlig…
Jonn som idag är enligt hans pass 4 1/2 men kan säkert vara något år äldre med mycket husky i sig.
En kille som även han har en svår bakgrund och bara hade levt i hägnet 8-9 månader innan han kom
till oss så han har förmodligen varit med om mycket – saker som vi inte vet men bara kan gissa och
som ibland blir uppenbara utifrån hans reaktioner och som vi måste hantera för att hjälpa honom i
hans vardag och skapa trygghet för honom och inte heller förstärka när saker uppstår när det känns
som en kniv i hjärtat där han visar sina minnesbilder för oss… Den första tiden var hans ögon
”avstängda” men idag möter han vår blick och ser ibland rakt igenom med sin visdom. Han är idag
mycket tryggare och gladare men har fortfarande stunder där han backar tillbaka där vi får fortsätta
ge allt vi kan till honom med kärlek, tålamod och trygghet.
I och med att jag kom i kontakt med Hundhjälpen blev det också ett sätt att kunna få ”arbeta” med
hundar men på min fritid istället för till vardags och kände snabbt att här kan jag engagera mig och få
bidra i något jag älskar så mycket. Min första kontakt i Hundhjälpen var Jane och hon uppmuntrade
mig och såg till att jag blev en i Kontaktpersonsgruppen och det är jag så glad för.
Som kontakt person tilldelas man vartefter de ”nya” hundarna som har fått en adoptör och som ska
komma hit. Varje adoptör får alltså en KP som ska följa den/dom med sin hund med regelbunden
kontakt. Med presentation innan ankomst och sedan uppföljning dagen efter ankomst, en vecka
efter och en månad efter. Sedan har man olika mycket kontakt med alla. För många hundar blir
ankomsten lätt och de anpassar sig snart till sin nya vardag men för vissa blir det en lång och svår
resa och där ser jag mitt uppdrag som mycket mycket viktigt att kunna vägleda, ge råd och stötta i
svåra situationer
Adoptören ska när som helst kunna ta kontakt med mig så att de känner att det finns någon som
stöttar och finns där för frågor i vardagen om hur man ska lyckas ta dem till veterinären, hur man får
en rädd hund att våga gå ut och kissa och kunna ha koppel på sig, hur man gör med en hund som inte
vill äta eller hund som vill äta hela tiden, när de är rädda utomhus och vill göra utfall i hundmöten
eller människor som kanske påminner om otrevliga händelser, när de är mörkrädda, när de inte
kommer överens direkt med andra hundar eller katter som redan bor i familjen.
Svåra situationer om hundar som av stark rädsla gör utfall mot matte och husse i sitt nya hem och
lyckan när de övervinner hinder som ibland kan kännas omöjliga – eller bara ta emot glada historier
när det går bra. Glada historier om olika bus de hittar på eller om hur hunden har vågat sig upp i
soffan för mys eller ”de första stegen” när hunden som varit mycket tillbakadragen och rädd och gör
”framsteget”.
I alla situationer oavsett ser jag det som min uppgift att hjälpa dom att lyckas och om jag inte kan så
se till att få hjälp av någon annan och där har vi hjälp av varandra i gruppen och stöttar varandra.
Det är ett fantastiskt uppdrag att vara kontaktperson att få följa alla fina fantastiska varelser till ett
bättre liv <3

/Lotta Wistrand

Detta bildspel kräver JavaScript.

Har du också adopterat en hund eller katt från oss, och vill skicka en bildhälsning? Maila info@hundhjalpen.se.

En hälsning från underbara Mireile och kompisen Emmy som båda bor i Skåne. Emmy kom till Sverige för 2 år sedan. Visst är de fina ihop?

 

 

Vackre Uno (fd Brandon) firade 1 år i Sverige nu i maj!
Han har sedan dag 1 charmat alla han träffat, älskar falukorv och hänger mer än gärna med på en cykeltur.

Du som söker en go och glad grabb med hjärtat på rätta stället – har du missat vår ståtlige Tyson? Det här är en underbar, trevlig kille som älskar alla snälla människor och som gärna ställer upp på äventyr i det fria. Han är intelligent som få och stortrivs då han får visa sig på styva linan. Hägnet begränsar denne levnadsglade grabb som behöver få egna människor som ser till hans behov – och han lovar att bli den bästa vän en hund kan bli. Matte / husse – här är Tyson!

Läs mera om Tyson här.

Intresseanmälan finner du här.

Företaget Green Life Recycling ( hädanefter GLR ) har sedan mars fångat in hundar i Cernavoda på uppdrag av kommunen. Dessa har sedan transporterats till dödshägnet Ovidiu där de efter 14 dagar dödats genom att obedövade få giftinjektioner i lungorna. Hela processen – infångade – transport – förvaring – dödande sker under för hundarna mycket plågsamma former. Vi har alla upprörts enormt. Känslorna hos SaveTheDogs personal som sett sina skyddslingar fångas in kan vi inte ens föreställa oss. Våra följare har engagerat sig i den internationella petition som startades, där så småningom Sara Turetta kunde lämna in 67 000 signaturer som krävde ett upphörande av Ovidiu till rumäniens veterinärmyndighet, ANSVA. Mail har skickats i mängd. Hundhjälpens följare samlade rekordsnabbt in de ca 50 000 kr som krävdes för att kunna anlita juridisk expertis för att försöka få stopp på infångandet och det vidriga dödshägnet stängt.
Kommunrevisionen i regionhuvudstaden Constanta har kontaktats då det misstänks oegentligheter i kontraktet som tecknats mellan Cernavoda kommun och GLR. Kan olagligheter bevisas kan hypotetiskt GLR måsta betala tillbaka erhållna avgifter / bidrag samt att kommunen få böter för det olagliga kontraktet.

Prefekturen ( den regionala administrationen ) i Constanta har skriftligen frågat Cernavoda kommun angående anklagelserna ovan. SaveTheDogs inväntar information härom.

Den stora besvikelsen är den rumänska veterinärmyndigheten – och det är inte första gången. Man har efter de massiva protesterna ”inspekterat” dödshägnet Ovidiu och finner inga anmärkningar. ”Anläggningen ansågs vara i gott skick och hundarna hade det bra”. Troligt är att inspektörerna hade glömt både ögon, öron och förstånd hemma. Bildbevis och vittnesmål anses ointressanta. Metoderna för infångandet / transport som var olagliga och mycket plågsamma ansågs helt i sin ordning – då den lokala polisen som såg på inte ansåg sig behöva ingripa. Dessa konstateranden är helt makalösa men tyvärr i linje med det ointresse och nonchalans gatuhundarnas lidande bemöts. Sanningen har inte stort värde i ett samhälle genomsyrat av korruption och bristen på empati. Det ironiska är att SaveTheDogs fantastiska anläggning har av myndigheterna klassificerats med samma ”standard” som Ovidiu – dvs Footprints of Joy där kärlek och empati genomsyrar varje handling likställs med dödshägnet Ovidiu där hundarna förvaras under vedervärdiga förhållanden för att till slut dödas i fruktansvärda plågor. Detta enligt en korrupt veterinärmyndighet som inte förtjänar sitt namn.

SaveTheDogs arbetar vidare juridiskt och så småningom även publikt – men dessa planer är än så länge under lock. Vi ska ha helt klart för oss att sådana här processer tar tid – och det finns liknande fall där man ännu efter flera år inte fått svar på spörsmål / klagomål. Vi ska också vara införstådda med att det här samhället är korrupt på alla nivåer och att sanning och rättvisa inte alltid är prioriterade.

Av de nio hundar som räddades från Ovidiu nyligen har två avlidit – de var i extremt dåligt skick. Övriga sju står under behandling och någon har krävt kirurgiskt ingrepp.

Evenemanget Hundens dag lockade hundratals besökare – och väldigt många hundar. De tävlade, lekte och åt mycket hundgodis. Om någon tvivlade på att hunden är människans bästa vän fanns det gott om bevis när Hundens dag anordnades i söndags i den fina omgivningen på Edsberg Slott i Sollentuna.

Hundhjälpen var tillsammans med andra organisationer på plats i Sollentuna. Många av våra rumänska hundar bor idag i Stockholm och fler kom för att träffa varandra. Dom lekte, drack mycket vatten och tog det lugnt i skuggan. Det var möjligt att köpa en Hundhjälpen t-shirt och höra mer om hur vi jobbar med hundarna i Rumänien och hur adoptionen fungerar.

Det var dessutom möjligt att träffa veterinären, få klippt klorna och lyssna på olika föredrag bland annat om hundens hälsa och pälsvård.

Ett stort tack till Eva Frisk som planerat samt fanns på plats hela dagen tillsammans med underbara medhjälparna Eva, Lise-Lott och Lotta!

Det var en underbar dag och vi tackar alla som kom för att träffa oss!
Bilder från dagen finns här.