Under maj månad lyser strålkastaren på vår stilige Marty, en fantastisk hund som behandlats oerhört illa av de människor som ansvarat för honom. Han har flera gånger svikits, svultits och misshandlats. Trots detta klappar hans hjärta varmt och kärleksfullt. Martys längtan efter egna snälla människor är stor – och denna gången kommer människorna att gå att lita på – det är vårt löfte till honom. Marty behöver snarast få byta hägnets larm och trängsel mot en lugn och trygg hemma-miljö – i ett hem där han blir villkorslöst älskad. Är det hos Dig?

Läs mera om Marty här.
Intresseanmälan finner du här.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Stockholm väntar två stiliga pojkar på sina evighetshem. SIMON är en äldre gentleman som uppskattar det lugna livet och trevliga småpromenader. Han skulle älska att bo hos någon som kanske också är lite äldre och där det fanns en gräsmatta att ligga på nu när solen börjar värma. DELFINO är klipsk grabb i vilkens vackra ögon man drunknar. Han vill bo hos de snällaste människor som finns – i en lugn miljö där han får njuta av livets goda. Båda pojkarna finns att besöka i Stockholm. Här har Du möjlighet att ta emot din nya familjemedlem utan fördröjning – och starta maj månad i en ny gemenskap. Hör av Dig!

Läs mera om Simon här.
Läs mera om Delfino här.

Intresseanmälan finner Du här.

Har du också adopterat en hund eller katt från oss, och vill skicka en bildhälsning? Maila info@hundhjalpen.se.


Freddie (fd. Liban) hälsar till hundkompisarna och personalen i vårt rumänska hägn: Hello Romania! Here I am on ski vacation up in the mountains. I love snow and to eat as much as I can. But it’s not good for me they say.. All love from me to old friends, hope to see you in Sweden!


Sally tycker att livet i Sverige är härligt, tillsammans med sina fyrbenta kompisar.

Välkomna hem!

I lördags den 28/4 anlände tre sötnosar till Arlanda och sina nya hem. Tack till Eva som möjliggjorde att hundarna fick förenas med familjerna! Vi önskar alla inblandade ett stort lycka till och glädjs åt att vovvarna för första gången har fått alldeles egna hem.

Systrarna Azalea, Violet och Flower var riktiga bästisar. Azalea är nu ensam kvar i hägnet då båda systrarna fått egna, goda hem. Det är en svår situation att förlora sina bästa vänner och Azalea har inte riktigt lyckats hitta någon att ersätta dem. Hon kan långa tider sitta och spana ut i fjärran som för att hålla utkik efter dem – i det fall de skulle komma tillbaka – vilket det aldrig kommer att göra. Hon söker sällskap och tröst hos personalen men de har alltid så mycket att göra och deras tid är knapp. Tiden går och Azalea börjar bli en ledsen hund. Vem vill ge henne den bästa presenten – ett alldeles eget hem till sommaren – där hon kan ligga på gräset med matte / husse och njuta av solen och vindarna – och där hon aldrig behöver bli ensam mer. Var finns Du som har denna fina gåva att erbjuda?

Läs mera om Azalea här.
Intresseanmälan finner du här.

Hundhjälpens första hundar kom till Sverige i januari 2005 – de är idag över 2000 individer spridda över hela landet. Redan under de första månaderna dök frågan upp från de blivande ägarna ”Vad tror ni det finns för raser i min hund?”. Det är helt omöjligt att säga i de allra flesta fall – hundarna har korsats fritt på gatan i 30-40 år. Vi etablerade till sist en helt egen ”ras” för våra hundar – de är ”Glädjespridare” – den finaste rasen av alla.

Glädjespridare kommer i alla storlekar, färger och former. Ju fler generationer hundarna korsats fritt – ju mer av de framavlade dragen försvinner och hunden får en fysik som mer och mer närmar sig det friska ursprunget – borta är korta ben, platta nosar, utstående ögon, långa ryggar, svårhanterliga pälsar etc. Borta är de största och de minsta hundarna. Den hunden med det ”enklaste” utseendet är alltså den genetiskt mest lämpade att vara just ”hund”.

Södra Rumänien där våra hundar kommer ifrån är ett fattigt och mycket eftersatt område. På landsbygden känner man sig förflyttad hundra år tillbaka i tiden. Det finns byar där det saknas en riktig väg för att ta sig dit, där el och vatten inte är indraget. Man transporterar sig med häst och vagn. Människorna saknar utbildning och misären i vissa områden är stor. Städerna är givetvis bättre men ingen idyll. Samhällsklimatet är hårt och kriminaliteten utbredd. Korruptionen härskar. Det finns INGEN hundhållning som ens liknar vår svenska – men hundar finns överallt och de far ofta väldigt, väldigt illa. Det finns heller ingen på myndighetsnivå som överhuvudtaget intresserar sig för hundarnas väl – tvärtom.

90% av hundarna här saknar ägare eller någon som ansvarar för dem. 99% av hundarna totalt är blandraser. Vissa människor håller vakthundar och här ser vi bland Hundhjälpens hundar de som har tydliga inslag av främst schäfer och rottweiler. Fåraherdar vallar sina hjordar på landsbygden och här ser vi vallhundar av olika slag – oftast då renrasiga eller blandningar med de olika öst-europeiska vall- och vakt-raserna, lurviga individer som är tränade för sin uppgift. ”Kamphunds-raserna” förekommer alltmer då de används just för kamp eller för unga män att förstärka sin ”image” med. Enstaka småhundar förekommer – alla kallas ”pekingeser” då det tidigare verkar ha varit den enda mindre ras man känt till. Dessa små hundar kan ägas av äldre personer som verkligen älskar dem. Många ges även som ”leksaker” till barn och hamnar snart på gatan då barnet tröttnat. Dessa små hundar är chanslösa på gatan och dukar snabbt under – därav sällsynta i vårt adoptionsprogram. Någon enstaka terrier har dykt upp vid hägnet samt enstaka exemplar av jakthundar, settrar, vorsteh, pointers. Även en shar-pei dök upp!

Ägda hundar släpps ofta ut från sina hem på dagarna att sköta sig själv. Då många inte är kastrerade är de en starkt bidragande orsak till alla oönskade valpar som föds och som SaveTheDogs får ta hand om. Kastration erbjuds gratis men många ägare vägrar. Andra hundar tillbringar hela sitt liv fastsatta på en gårdsplan i en kort kedja, ofta inte längre än en meter. Detta kan gälla även små valpar. Skydd från väder saknas ofta och mat / vatten ges oregelbundet. Många är de hundar som befriats från sådana här situationer och där halskedjorna varit invuxna i halsen då ingen brytt sig om att hunden vuxit ur valpkedjan. De har ofta behandlas extremt bryskt.

Att ägda hundar i denna region promeneras i koppel eller är ute och leker / springer med sin ägare är i princip en icke-existerande syn. Hundarna på gatan har status av ”ohyra”.

Har du också adopterat en hund eller katt från oss, och vill skicka en bildhälsning? Maila info@hundhjalpen.se.


Majas familj berättar: Detta är Maja. I Rumänien hette hon Fabiola. Maja har snart bott med mig i 2 år. Hon gillar katter och har fått 2 stycken egna att hålla efter. Maja är den som bestämmer och katterna har stor respekt för henne. Maja har utvecklats till en riktig vakthund och jag skulle vilja säga att hon är en enmanshund. Hon är lugn och vänlig , men kan även busa och fara fram som en kanonkula. Den ena bilden är från Rumänien och den andra från Sverige. Med bilderna vill jag visa vilken förändring som skett. #AdoptDontShop


Detta bildspel kräver JavaScript.

Balders familj hälsar: Det är två år sedan Balder (fd. Mario) kom till oss. Här kommer lite bilder på hur han njuter av Sverige!

Vår underbara men så ledsna, blinda valp Zora har ännu inte hittat sitt hem. Visst – det ställs speciella krav vad gäller hemmet – men det måste väl finnas? Zora har det väldigt svårt och är största delen av dagarna hänvisad till sitt eget sällskap vilket gör henne väldigt nedstämd. Hon är ännu bara barnet och behöver få den tillhörighet och trygghet som ALLA hundar bör ha rätt till. Zora behöver få in glädje i sitt liv igen! Vem erbjuder henne livets bästa?

Läs mera om Zora här.
Intresseanmälan finner du här.

Har du också adopterat en hund eller katt från oss, och vill skicka en bildhälsning? Maila info@hundhjalpen.se.


Familjen berättar: Här kommer en varm och härlig vårhälsning från våran älskade Enya! Hon växer så det knakar och hon är alldeles underbar! En busig tjej som blir modigare för varje dag som går. Hon berikar våra liv med kärlek och skratt.

Reseberättelse

Våra hundar reser alltid tillsammans med en resenär som utgått från Sverige. Här berättar svenska Ann-Christin om den resa hon nyligen gjorde.


Den 25/3 startade min resa till den lilla staden Cernavoda i Rumänien. Där finns Save the Dogs – det stora hundhägnet där min hund Viva (Balana) kommer ifrån och där hon var i ca två år. En gång tidigare har jag rest dit men då stannade jag bara en dag denna gång ska jag vara i hägnet i fyra dagar. Flög först från Landvetter till Arlanda där jag tidigt på morgonen hämtade stora hund-flygburar som följde med flygplanet till Rumänien. Efter byte i Amsterdam och diverse förseningar var jag äntligen framme i Bukarest och där stod Save The Dogs chaufför Filip och tog emot mig för att köra mig och hundburarna de 17 milen till Cernavoda.

Till slut var jag framme vid hotell Hollywood där jag skulle bo, då var det redan kväll så efter en liten promenad och lite mat var det bara att krypa till sängs. KL 9 nästan morgon kom en av de andra chaufförerna Valentin och hämtade mig, fick följa med honom när han matade hundar som lever ute och hans försök att fånga in en hundarna som skadat sitt bakben men tyvärr lyckades han inte. På eftermiddagen skulle han återvända med en bur och försöka fånga hunden.

Så tillslut var jag i det stora hundhägnet.

Blev fantastiskt väl mottagen av alla som jobbar där och allra mest av italienska Sara som jobbar på adoptionskontoret och som tog hand om mig resten av veckan. Så startade arbetet med hundarna! Alla dessa hundar jag träffade dessa dagar, dum som jag var gjorde jag inga anteckningar så jag kommer inte ihåg namnen. Vilka hundar! En del skygga o rädda, några väldigt stressade, andra otroligt kontaktsökande, många understimulerad men alla så snälla. Gemensamt för alla dessa hundar är att de haft det väldigt svårt, utsatta för svält och misshandel och ändå är nästan alla så vänliga. Var med Sara när hon utvärderade några hundar som eventuellt skulle med i adoptionsprogrammet. Alla klarar inte att bli familjehund, då får de tyvärr bli kvar i hägnet. Träffade Kita som ska till en familj i Stockholm. Det var Lena som var med på min första resa som hittade Kita i hägnet och beslutade sig för att adoptera henne. Trots att Kita suttit i hägnet i flera år var hon pigg och glad, kontaktsökande och med mycket spring i benen. Fick vara själv i hundgården med olika hundar för att socialisera dem och se lite hur de var i sättet. De rumänska kvinnorna kom med en hund och efter ett tag kom de och hämtade den och så kom de med nästa. Eftersom de flesta som arbetar i hägnet inte kan engelska fick vi försöka med teckenspråk och det fungerade sisådär.

Roligast var ändå alla valpar jag träffade. Första gången var de lite blyga och försiktiga men ändå som valpar är väldigt nyfikna och ville gärna smaka på mina kängor och min jacka och försökte på alla sätt öppna fickan där godiset fanns. Andra gången träffade jag dem ute i rastgården och då var de betydligt tuffare och for runt och undersökte allt. Alla dessa hundar som jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om. Galna Tyson som var så glad och två gånget lyckades hoppa upp och slå mig rejält på näsan, Megan som var så överlycklig att jag nästan aldrig lyckades få på henne selen, Samuel som bara ville gå omkring o lukta och få lite kel ibland.

Varje dag gick jag också och hälsade på åsnorna. Först var de lite avvaktande men sedan gillade de minsann att bli kliade! Deras åsne-skrik glömmer jag inte i första taget. Varje gå g jag varit hos åsnorna gick jag också till Greta, tiken som bor alldeles utanför hägnet där hon får mat och en koja att bo i. Efter lite lirkande vågade hon komma fram och ta mat ut handen på mig, hade jag stannat längre kanske jag hade fått klappa henne lite. Och så de två hundarna som stal mitt hjärta. Rara, lilla Disa som bara tycker om Sara och inte vågade gå till någon annan. Plötsligt blev hon skrämd av en annan hund och då fanns bara jag i närheten. Hon sprang fram till mig och tyckte att jag skyddade henne då jag lugnt pratade med henne och sakta klappade henne. Efter det hade jag hennes förtroende och det var inte bara Sara hon vågade gå till. Åh det kändes som en ynnest att hon ville lita på mig.

Och så har vi gamle Dingo en majestätisk trebent vit gammal hund. Hälsade på honom i hans lilla hägn, vänligheten själv som la sig på rygg och ville bli kliad på magen och hela tiden la tassen på min arm för att få godis. Hade bara lite godis kvar när jag kom till honom så jag var tvungen att gå till affären på kvällen och köpa blötmat och godis till honom. Så sista dagen som sista hund jag träffade var Dingo som jag skämde bort med mycket godis o mat. Åh vad jag ville ta med honom hem men Dingo vill inte bo inom hus hos någon familj, han vill bo utomhus som han gjort hela sitt liv.

Sista dagen fick jag lägga mig tidigt för klockan 2 på natten kom chauffören och hämtade mig och körde till hägnet där vi hämtade Lulu, Margo och katten Ginny. Alla tre hade jag träffat innan så att de kände igen mig och inte var rädda, fast Ginny hade passat på att bita mig i tummen! Så åkte vi till flygplatsen där Ginny fick följa med mig in i flygplanet och de två hundarna fick åka i lastrummet. Vilken lycka att komma till Arlanda och möta de glada ägarna och veta att nu får de hör två hundarna och den ljuvliga katten ett härligt och bra liv. Önskar att många passar på att åka till hägnet som volontärer. Det är en otroligt givande resa, jag är ingen expert på hundar men lärde mig mycket. . Skönt att se att hundarna har det bra, det är en stor organisation runt den, många glada och hängivna människor som arbetar där och en väldigt fin anläggning.

Runt 400 hundar adopteras till olika länder i Europa varje år, visst är det fantastiskt?