På resande fot – Zandrah och Mathilda! sid2

Tiden går fort och efter lunch går vi ner hästarna där ett fridfullt lugn råder. Vi träffar George som nu är en ståtlig och social unghäst – han mumsar glatt i sig äpplena vi erbjuder honom. Det är ett kärt återseende med fölet Emma, hon har växt så det knakar och är snabb som vinden. Hon dricker glupskt den mjölk vi ger henne, och njuter av att vi borstar henne.

Vi avslutar dagen med att ta ut Peter Pan, Nala och Tinkerbell till lekparken. Våra hjärtan smälter. De är helt underbara och vi kan se hur de verkligen njuter av att vara ute i det gröna gräset och vår kontakt. De har bus i benen men trots det så vill de hellre vara nära oss. Deras glädje ger oss ny energi för kommande dag, och ett perfekt avslut på dagen.

All transport fram och tillbaka mellan hägnet och hotellet ombesörjs av SaveTheDogs. Vi känner oss uppskattade, och vi uppskattar att de tar hand om oss så väl.

SaveTheDogs arbetar inte enbart med hundarna i hägnet eller i kliniken – insatserna de gör är större än så. På vår andra dag i Rumänien börjar vi dagen med att följa med Stella och chauffören Valentino då de ska dela ut mat och vatten till de hundar som lever på gatan – ”strays”. Det är lärorikt men det skakar om våra själar ordentligt – allt lidande vi ser. Det är svårt att ta in och processa vad vi ser, men detta ger oss också ytterligare kraft att hjälpa till mer och att rädda fler! Ni kommer inom kort kunna läsa en längre mer detaljerad berättelse om dessa hundar.

När vi kommer tillbaka till SaveTheDogs får vi äran att träffa Vara, som lämnades för att dö i en plastpåse utanför hägnet i början av juli. Vara är väldigt tillgiven. Hon visar en stor tacksamhet att få vara trygg och hon visar oss att hon älskar närhet och att bli klappad på magen. Vara är glad, pigg och mycket kontaktsökande och vi hoppas att hon snabbt blir adopterad när väl är inne i programmet.

Vi hälsar på en del av fadderhundarna. Först ut är Hundhjälpens maskot Dingo. Han är glad för besöket och smaskar med god aptit i sig godiset. Bredvid honom bor Mersi, hon ser ut som ett lejon men är mild som en teddybjörn. Även hon får så klart en godisbit och uppmärksamhet för en stund. Bora är den äldsta hunden i hägnet. Hon uppskattar godbitarna men är reserverad. Några mjuka klappar får vi ändå ge henne. Dustin, som förr hade mjukisdjur som sina vänner, har nu blivit sambo med en vacker tik. Han är glad men lite rund så närhet får räcka. Vi vill tacka alla faddrar som gör det möjligt för dessa hundar, som aldrig kan bli adopterade, att de får leva ett tryggt liv i hägnet på sina egna villkor.

Sista dagen i hägnet träffar vi hundar som behöver socialiseras. Alla hundar har behov av så mycket kontakt som möjligt för att komma närmare att kunna lita på människan. Det är ett viktigt arbete och vi får tänka oss för med vår röst och vårt kroppsspråk. En del är nästintill burdusa när de hälsar, andra mycket försiktiga. De är unika precis som vi.

Största anledningen att vi är här är att träffa de hundar vi ska resa hem med – våra skyddslingar. De måste få en chans att träffa oss så vi kan hantera dem på flygplatsen och vid överlämnandet. En del av dem tycker om att bli borstade och badade inför resan och då hjälper vi till, men det är några som upplever det jobbigt så där får personalen ta över. Därefter får hundarna vara åtskilda tills avresan.

Medan vi är upptagna på vårt håll, så har totalt fem valpar lämnats in och övergetts av sin ägare. I en bur ligger ett par svarta, dock trinda valpar men mycket ledsna och oroliga över att fått lämna syskon och mamma. Ägaren behöll ett par syskon och tiken – men inte dessa två. Veterinären tar omgående blodprover för vektorsmittor och fram tills resultat kommer och är negativt får de bo i ett eget rum, isolerade, inne på kliniken. Veterinären gör en noggrann undersökning av varje valp. När de är gamla nog kastreras de och utvärderas för att kunna komma med i ett adoptionsprogram. Samma resa kommer även de andra övergivna tre valparna att få göra, dessa är något äldre men i mycket sämre skick – färska från gatan. De är dåliga i magen, kräks, är hängiga samt smutsiga och en av dem har ett stor sår på halsen.

På avresedagen hämtar chauffören oss på vårt hotell i Bukarest där vi spenderat lördagen. Framme på flygplatsen får vi vara snabba att få tag på bagagevagnar som är en bristvara. Vi flyttar över hundarna till sina flygburar, en efter en med stor försiktighet – vi vill inte att de ska rymma. Därefter hjälps vi åt att checka in dem, denna gång går det smidigt, andra kan det ta en evighet. Det är inget lätt land att resa i. Chauffören är ett stort stöd. Därefter märks burarna noga med hundens namn och kopian på hundens pass granskas noga. Sista gången vi ser dem och kan trösta en orolig själ är innan de åker ner till säkerhetskontrollen.

När vi ser dem lastas på planet från våra platser, faller en stor börda från våra axlar. Vi har tillsammans, Hundhjälpen, SaveTheDogs , Du och Vi räddat sex stycken hundar från ett land och liv i misär. Vi har även frigjort sex platser i hägnet till nya hundar. Vi byter plan i Amsterdam och det går smidigt. Vi kontrollerar så alla hundar fortfarande är med oss och att allt är bra med dem. På Arlanda möter vi hundarnas nya fantastiska ägare, och Hundhjälpens mötare som också har en viktig roll i adoptionskedjan. Glädjen är stor och känslan av att gjort något riktigt viktigt är en stor del i varför vi är resenärer och volontärer.

Vi ser fram mot nästa resa!
Mathilda Palmè och Zandrah Vinger

%d bloggare gillar detta: