Om hundadoption

Tips och råd
När du/ni har adopterat en av Hundhjälpens hundar är det viktigt att vara medveten om att problem kan förekomma, då hundarna kanske aldrig har vistats inomhus. Alla Hundhjälpens hundar är utvalda efter följande kriterier:
– avsaknad av aggressivitet
– förmåga att anpassa sig till ”familjeliv”
Innan hunden kommer så skickar vi även ett informationshäfte om hur du/ni bäst tar hand om er nya familjemedlem.
Observera: Det är otroligt viktigt att se till att hunden inte kan komma lös den första tiden (cirka 3 månader). Halsband ska sitta på ordentligt så att hunden inte kan ta sig ur, kopplet ska viras runt handleden. Hundförarbälte, så kallat midjebälte, rekommenderas så kopplet inte är möjligt att tappa.

Vi rekommenderar att första månaderna använda sele + läderhalsband som sätts ihop med en säkerhetsrem mellan (se bild), på så sätt sitter hunden fortfarande fast om den lyckas backa ur halsbandet.

Se till att vara försiktig och ha kontroll på hunden vid öppnandet av dörrar och bildörrar. Eventuella verandadörrar och fönster bör hållas stängda, så att inte hunden kan ta sig ut.

En hund som kommer lös den första tiden kan vara svår att hitta och få hem igen. Ett hundsök involverar många personer under dygnens alla timmar. Det finns också en risk att en lös och förvirrad hund kan skada sig i trafiken.
Tid och tålamod
Hunden är alltså en främling i vårt land. Som hundägare måste du vara beredd på att ge hunden tid att anpassa sig, så ett stort hundintresse, tid och tålamod krävs. Ett hem här i Sverige innehåller massor av saker och ljud som hunden aldrig har upplevt, som TV, stereo, telefonsignaler, dammsugare, disk/tvättmaskin, dörrklocka, hiss, folk som kommer och går m.m. Det kommer att ta tid för hunden att vänja sig. Mycket är alltså nytt, förutom ljud och saker så är det ett nytt språk, en ny miljö och nya dofter. Allt detta tar på krafterna.
Var också beredd på att hunden kan vara misstänksam och skygg i början. Bli inte ledsen eller besviken om hunden i början endast tyr sig till matte i familjen. Hunden kan ha dåliga erfarenheter med sig i bagaget, så ge hunden en rimlig chans att vänja sig vid sitt nya liv. Låt hunden få bo in sig i sin nya flock och miljö en tid innan du tar hem släkt och vänner.

Halsband och koppelträning
Hunden har kanske aldrig har haft ett halsband eller koppel på sig.

Halsband: Halsbandet ska kunna justeras så att hunden ej kan ta sig ur det. Välj gärna ett mjukt naturmaterial och ej en obehaglig strypkedja. En del hundar trivs bättre med sele. En sele tar bort trycket från nacken och upplevs som skönare. Skaffa en ordentlig sele som sitter bra och inte skaver. Om sele används, så rekommenderar vi att hunden även har halsband den första tiden. Mellan halsband och sele fäster man en säkerhetslina, så om hunden tar sig ut ur selen, så sitter hunden fortfarande fast i halsbandet.

Koppel: Välj ett ganska långt koppel, minst 180 cm, så att hunden har lite rörelsefrihet, men inte ett flexi/rullkoppel. Nackdelen med flexi är att om du tappar handtaget och hunden får det på sig kan den bli skrämd och då blir det än svårare att koppelträna hunden. Dessutom har du inte samma kontroll på hunden med ett utdraget flexikoppel.

Vill inte hunden gå, får du prova med lite lock och pock i andra ändan på kopplet. Dra inte! Ryck och drag kan ge motsatt verkan. Sätt dig gärna på huk. Locka gärna med en godbit. Beröm alltid med vänlig röst när hunden gör framsteg men inte överdrivet glatt. Bestraffning är en mycket dålig inlärningsmetod. Hunden kan bli både rädd och stressad och då kommer den inte att lära sig någonting. En stressad hund är blockerad och oförmögen att ta emot någon som helst information. Hunden får heller ingen lust att ta kontakt med dig. Viktigt är att du vänligt, kärleksfullt och varligt hjälper och stöttar din nya vän. Ta det alltså lite lugnt med din ”uppfostran”. Däremot krävs det konsekventa regler för att hunden ska lita på oss som flockledare. Försök att hålla vardagliga rutiner, vad gäller mattider, promenader osv. Hundar är vanedjur och trivs oftast med rutiner. Det gäller framför allt osäkra hundar med dåligt självförtroende.

Rumsrenhet
Många av hundarna som kommer är troligen inte rumsrena, men blir det oftast inom de första dygnen i det nya hemmet. Som nybliven hundägare och kanske inte van sedan tidigare är det viktigt att man är uppmärksam. Eftersom hunden gärna uträttar sina behov på mjukt underlag kan det vara idé att ta bort mattorna. Låt hunden vara i ett begränsat utrymme när du inte har uppsikt över den, så att den inte kissar i sängar och soffor. En hund gör gärna om det igen på samma plats eftersom urinlukten finns kvar och om hunden har tillgång till hela bostaden utan uppsikt, finns risk att den utser ett rum som ”toa”.

Hanhundar kan ju också markera inomhus, framför allt om det finns eller har funnits andra hundar där och ser man det kan man säga ifrån, helst innan det hinner hända något! (de börjar nosa osv). Enbart neeej!! Och med viss skärpa i rösten. Men vanligt är att många hundar ”smyger” när de behöver uträtta sina behov (vi ser inte när det händer) Då fungerar det att enbart berömma när man ser att hunden ”gör ifrån sig” utomhus. Gör aldrig någon ”affär” av en ”olycka” inomhus. Det fördröjer bara rumsrenheten. Var uppmärksam och ha tålamod! Rasta ofta! Beröm med vänlig röst, inte överdrivet hjärtligt!

Vissa hundar kan tycka att det är obehagligt att göra ifrån sig ute om det bor många hundar i området. De vill helt enkelt inte utmana någon genom att kissa på dennes revir. Genom att i början alltid gå till samma trygga, helst avskilda ”toaplats” i närheten av hemmet så brukar det lösa sig så småningom, givetvis tar det olika lång tid beroende på individ och självförtroende.

Vakt
Låt alltid hunden få äta i fred, vare sig det gäller mat eller tuggben etc. Morrar hunden vid matskålen och kanske till och med visar tänderna så beror det på att den tror att vi konkurrerar om hans mat och att han inte litar på sin omgivning. Skulle man då straffa hunden blir det inte bättre, utan snarare värre. Hunden litar då ännu mindre på oss. Inte heller ska man bestraffa morrandet över andra saker som hunden vaktar, då blir effekten bara tvärtemot det man vill uppnå. Om hunden morrar och kanske visar tänderna när man närmar sig matskålen, benet eller vad det nu är, så misstolkas det ofta som aggressivitet, men beteendet beror på bristande tillit. Alltså, låt hunden äta i lugn och ro och ha sina saker i fred. Har den tagit något som den inte får ha så är det bäst att idka byteshandel med något som attraherar hunden, en godbit eller liknande. Använd inte våld!

Rädslor
Rädsla kan yttra sig på olika vis, flykt i panik, underkastelse, försvars- och hotsignaler m.m. Om en hund är lättskrämd och ofta reagerar starkt på olika situationer kan det finnas en chock bakom som gör den mer spänd och ångestfull. Vanligast hos hundar är rädsla för ljud, framför allt för skott, smällare, fyrverkerier och åska. Hundar som har dåliga erfarenheter av folk, hundar, fordon, ljud, ja vad som helst, kan utveckla en rädsla som gränsar till fobi. Med rätt träning brukar rädslan oftast gå över, framför allt rädslan för främmande personer.

Rädsla för främmande människor: Tvinga inte fram hunden till främmande personer om den inte vill hälsa. Är hunden misstänksam, reserverad och kanske skygg så är det viktigt att låta hunden själv ta kontakt med personen i fråga. En del hundar är otroligt känsliga för kroppsspråket och reagerar starkt på yviga gester, ”konstig” gång, höga röster, klädsel, som kepsar, glasögon, kryckor osv. Vid möte med en främmande människa så är det viktigt att du som förare uppträder lugnt, nonchalerar hundens rädsla och bara tyst passerar den ”otäcka” personen. Träffar du på en bekant, så säg till hunden att sitta, hälsa själv på personen genom att ta denne i handen och säg till personen i fråga att inte titta hunden i ögonen utan att helt enkelt ignorera hunden. Prata inte med hunden!

Rädsla för olika föremål som gatuskyltar, presenningar osv: Är det något som din hund visar rädsla för, så tvinga inte hunden att själv kolla upp det okända. Gå själv fram och klappa eller peta på det som hunden uppfattar som skrämmande. På så vis visar du för hunden att du inte uppfattar det som farligt. Om hunden vågar sig fram och nosa på föremålet berömmer du med vänlig röst, men inte förrän hunden har vågat sig ända fram. Berömmer du för tidigt, så berömmer du tvekan. Var tyst när du går fram till föremålet, locka inte på hunden och titta inte heller på den!

Rädsla för ljud, skott, smällare, fyrverkerier, åska: Detta är den vanligaste rädslan hos hundar. Skotträdsla kan tränas bort på vissa hundar men det kräver tid, daglig träning och mycket tålamod. För en del hundar är det så illa att de får panik och flyr. På nyår och vid andra smällarhelger är det viktigt att hunden inte lämnas ensam hemma. Rasta och aktivera hunden ordentligt veckan före nyår och tidigt på nyårsafton. Dra för persienner och sätt på radio/TV på hög volym. Uppträd själv lugnt och naturligt! Har du ett mer ljudisolerat utrymme, som t ex en källare eller liknande så är det bättre att vara där just under tolvslaget, men hunden får inte lämnas ensam där utan du måste hålla den sällskap. Det är tråkigt men en del skotträdda hundar kan behöva lugnande medel under nyårshelgen. Ta kontakt med veterinär i god tid före nyår eftersom behandlingen måste påbörjas några dagar före nyår. Effekten varierar, en del hundar blir hjälpta, andra inte. Om det smäller mycket där du bor, så försök att åka bort till en lugnare plats.

Lämna inte heller en åskrädd hund ensam hemma om det är åskväder! Det finns kassettband och CD-skivor med skott- och fyrverkeriljud som man kan använda vid träning, även om de inte är heltäckande. Denna träning tar lång tid och kan hjälpa vissa hundar.Ömka aldrig hunden! Genom att prata med hunden med ett tröstande tonfall är risken stor att hunden upplever att föraren håller med om att situationen verkligen är skrämmande. På så vis kan föraren förstärka hundens rädsla och visar därmed att situationen bör undvikas. Det bästa du kan göra är att nonchalera hundens rädsla och ignorera ljudet, smällen, skottet, åskan eller vad nu hunden visar rädsla för. Text skriven av: Sonja Andersson, hundkonsult