Så här ser faktiskt verkligheten ut i och kring Cernavoda. Den som inte varit på plats har svårt att förstå situationen – att sådant här faktiskt förekommer – varje dag. Efter att ha arbetat non-stop vid den ukrainsk-rumänska gränsen återvände Alessandra till Cernavoda och Footprints of Joy. Tillvaron vid gränsen är oerhört påfrestande och tär på alla. Man möter flyktingarna och tar del av deras historier och lidanden.

Livet i Cernavoda fortgår dock samtidigt – och personalen arbetar hårt även här. På fredagen körde Alessandra en runda i omgivningen och på en kort biltur upptäcktes tre pyttesmå hundvalpar som definitivt inte skulle överlevt dagen. På gräset bredvid vägen låg två små svarta valpar – övergivna och rädda. Några hundra meter bort sprang en liten valp mitt i trafiken – lastbilar dånade förbi när valpen kom rusande och ville ha hjälp.

Det är varje gång hjärtskärande att hitta dessa små valpar – moderlösa, hjälplösa och försvarslösa. De här tre hade turen att finnas kring Cernavoda där ingen valp lämnas åt sitt öde. Småttingarna är nu i trygghet och får ägna sig åt det som valpar ska – att sova, äta, leka och växa. I framtiden hägrar ett adoptionsprogram och alldeles egna människor.

---