I år firar vi sju år med Sorina!

Hon kom till oss som akut omplacering efter bara några dagar i Sverige och var då den blygaste, skyggaste och räddaste hunden vi någonsin sett. Med mycket, mycket tid och ännu mer tålamod kom vi så sakta framåt efter lång tid. Numera är hon oftast en ”vanlig” glad hund, utomhus, och inne hemma om det bara är vi. Hon är dock fortfarande lättskrämd och har svårt för ljud så som blåst tex. Ja, hon skäller som en tok på husse fortfarande också, även om hon tycker om honom.
Hon är väl bara sån helt enkelt!

Det har inte varit enkla, lätta år att komma dit där vi är nu. Det har varit mycket jobb och säkert massa extra gråa hår, men vi skulle inte vilja ha det ogjort. Mer tillgiven och kärleksfull hund får man leta efter. Hon bara älskar kramar och pussar numera. Det är, och har varit, så himla kul och spännande att se hennes utveckling som pågår hela tiden. Vi har fortfarande mycket kvar att jobba på med tex möten med andra människor, men det får komma efter hand, eller inte.
Vi tycker om henne massor precis som hon är!

Två av bilderna är från ”då” och tre från ”nu”, vilka som är vilka ser ni nog utan att jag skriver något.

Sorina och matte