Änglar och Demoner – och Hundar – Nellie

Vi får då och då förfrågningar om vi inte kan sänka priset på en hund – då man inte har råd med adoptionsavgiften. Likaså om man kan få hunden på avbetalning. Det frågas ibland på t ex FB om man inte kan göra en insamling till en person där som skriver att den vill adoptera men inte har råd. Vi säger konsekvent nej – detta vi berättar om nedan är orsaken. Kan du inte finansiera köpet av din hund – står du utan resurser om hunden blir skadad / sjuk – eller något i ditt eget liv ”går åt skogen”.

Det vi berättar här hade inte behövt hända – men hände – då något hände i ägarnas liv och hunden lämnades i plågor då pengar saknades för veterinärbehandling – och vi heller inte kontaktades för hjälp till hunden.

Nellie i hägnet i Rumänien 2016

Nellies berättelse – Demonerna.
Nellie var en vacker, lurvig hund som vid 5 års ålder år 2016 kom till ett par i Småland. Nellie var en oerhört mjuk och snäll, helt frisk hund som inget annat krävde än vänskap och trygghet. Inga konstigheter i början – sedan började allt gå på tok. Paret säger sig ha kommit på ekonomiskt obestånd.

Vi nåddes den 2a april av ett mail från en kvinna i Malmö som skriver att hon ska köpa en hund som kommer från oss – men då passet är förkommet undrar hon om vi kan ordna ett nytt. Då du som ägare förbinder dig att omplacera via Hundhjälpen gav detta skäl att kontakta såväl kvinnan som ägaren. Vi fick då veta att man kommit i kontakt med varandra på FB men aldrig pratats vid i telefon – man hade inte ens varandras telefonnummer. Ägaren hade heller ingen info om tilltänkt ägares boende etc. Trots att man inte ens pratat i telefon har man på FB överenskommit att Nellie ska flytta till Malmö och hämtas dit med tåg. Den tilltänkta ägaren har fått veta att Nellie som nu var 10 år var stel och hade tidigare föreslagit ägaren att ge hunden glukosamin. I övrigt var hunden ok enligt ägaren och redo att flytta. Malmö-kvinnan är ingen ”demon” i detta utan en neutral part som bara ville väl.

När vi fick veta omständigheterna kring flytten ringde alla varningsklockor – man skickar inte en 10-årig hund med ”stelhet” med tåg till okända människor man inte ens pratat med och som det visade sig bodde i stadsmiljö vilket var helt olämpligt för Nellie. Vi kunde lova hunden en lämpligare miljö och lyckades övertala ägarna att överlämna hunden. Hunden hade då inte fått någon veterinär kontroll / hjälp trots att vi misstänkte av resonemanget att det fanns svåra problem, Ett fantastiskt ungt par boendes i regionen hämtade Nellie och detta är vad de möttes av:

  • Nellie var så smärtpåverkad av artros / annat i sin bakdel att hon skrek av smärta när hon skulle resa sig från sittande / liggande. Hon hade aldrig fått någon smärtmedicinering. Hon stapplade när hon gick.
  • Hon hade en övervikt på ca 50% vilket ökade hennes smärtor.
  • Tänderna som man hade sagt var fina ( eftersom Nellie åt bra ) var idel bruna stumpar och en komplett sanering hade behövts
  • Nellie läckte urin men man hade aldrig ens lämnat in ett urinprov för att utesluta infektion eller finna annan orsak.
  • Huden baktill var helt sönderfrätt av droppande urin som ständigt höll den ihoptovade pälsen som låg mot huden fuktig. Huden orsakade svåra smärtor.
  • Nellie var smutsig och tovig – hela bakdelen med intorkat bajs i tovorna.
  • De saker hon fick med stank så illa att de fick kastas.

Vad felades dessa ägare / demoner i ordets rätta mening? Såg de inget eller valde de att inte se – under de år vanvården eskalerat? Varför hörde man inte av sig och bad om hjälp? Hur KUNDE de tänka sig ge bort denna stackars hund en helt främmande människa som de inte inhämtat någon information om överhuvudtaget – flytten var på gång när vi fick vetskap av en slump? De som behandlar en hund / en familjemedlem på detta sätt är den värsta sorts demon – må de ALDRIG ta sig an fler djur! Det ironiska i detta är att de ideligen upprepade hur de ”älskar Nellie”.

Detta är också en uppmaning till oss alla – INGRIP! Vi kan inte bara vända bort blicken eller ”jamsa med” i en massa skitsnack. Vi ska aldrig lita på att någon ANNAN kommer att ingripa – det är VI – dvs DU och JAG som måste reagera. När familjen fick problem ( om det nu är som de säger ) hade Nellie varit välkommen tillbaka till HH – och detta lidande aldrig tagit sin början.

Forts i nästa inlägg.


Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: