Våldet eskalerar i hemmen!
Kvinnojourer runtomkring i Europa rapporterar om det eskalerande våldet I hemmen nu i corona-tider när många är isolerade hemmavid. Den påtvingade närheten och monotonin många upplever utmynnar ibland i frustration, missbruk och utåtagerande beteende. Våld mot kvinnor och barn hänger intimt ihop med våld mot djur, samtliga fångar inom hemmets väggar. Vi måste kunna se sambandet men även agera när det individuella djuret far illa.
”När djur är utsatta är människor i riskzonen;
När människor är utsatta är djur i riskzonen.” // Phil Arkow
”Djur ska inte enbart ses som en förlängning av den utsatta kvinnan/partnern, barnet eller den äldre. Familjedjurens utsatthet är ett problem i sig. Djur skräms, skadas, hotas och ibland till och med dödas.” // sesambandet.wordpress.com
Civilkurage – en fantastisk egenskap. Vänd inte bort blicken utan ingrip om ett djur far illa. Djur kan inte ringa efter hjälp och är därmed totalt utlämnade till sina plågoandar. Vid en pågående situation – agera! Är du rädd – ta med dig en pålitlig person och ingrip! Ring på dörren! Be att få se djuret och meddela att du annars ringer polisen, vilket du givetvis gör ändå om djuret visar sig vara under misshandel / vanvård. Våga vittna – ha ev bilder och andra bevis redo! Utan vittnesmål faller ofta fallet platt – då djuren inte kan tala och den som misshandlat ofta har diverse bortförklaringar som att djuret i misstag gått rakt på ett strykjärn / en kniv etc. Det hänger på dig här – om du har mod nog att agera / anmäla / vittna.
Länsstyrelsen som instans gör ofta inte mycket i en akut situation då arbetet i princip går ut på att utreda / kontrollera. Ofta ges djurägaren möjligheter att överklaga varpå processen drar ut i flera år – under tiden lider och dör djur. Givetvis ska du anmäla här om du misstänker att djur far illa. Du måste dock kunna tala för din sak och det är bra om ni är flera anmälare – det är inte ovanligt att Länsstyrelsens enda åtgärd annars är att skicka djurägaren ett brev där man skriver att det finns funderingar kring djurhållningen – svarar då djurägaren att allt är bra så händer inget mer.
Föreningen Djurskyddet har jourverksamhet och kan i vissa fall agera men har inga lagliga resurser. En dialog förs med djurägaren om att ev lämna ifrån sig djuret eller förbättra dess levnadsvillkor.
Djurrättsorganisationer är mer militanta och väldigt resultatinriktade.
Nu i coronans tid behöver det inte vara så här illa utan det finns situationer där en ägare kan vara tvungen att strikt isolera sig eller faktiskt är sjuk. Det kan då bli problem att få hem mat till hunden eller katten, rasta hunden etc. Tänk över situationen i din omgivning – är det någon du känner eller som du brukar möta som du plötsligt inte ser? Behöver de hjälp? Kan du hjälpa dem att ta hem mat till både människa och djur? Kan du gå ut med deras hund som kanske annars måste vara bara inne? Tveka aldrig att fråga – många vågar inte be om hjälp. Husdjur är och ska vara älskade – och att erbjuda hjälp här är väldigt uppskattat.
Ett stort TACK, Anneli Zetterlund och alla andra i HUNDHJÄLPEN-team.
Tyvärr är det alltid igen relevant att hänvisa till sådana problemer.
Vi måste och vill fortsätta.
Jag önskar er en rofyllt slut av året 2020 – och mycket energie för nästa året.
Mvh
Andrea