Vi ser ofta att hundägare oroar sig för att deras hund visar rädslor – vilket är en för hunden helt naturlig skyddsmekanism för att överleva. Det finns ingen klar handledning hur rädslor ska mötas och hur länge de sitter i – men det viktiga är att visa empati – ha tålamod – och skapa trygghet i vardagens lilla. Press och prestige har ingen plats här. Anneli berättar här hur fyra skilda individer förvandlats till fyra lyckliga hundar – Lessie, Teddy, Cora och Santiago.

TEDDY
Ett halvår efter Lessie flyttade in kom Teddy upp på hemsidan. Han mådde inte bra och hade även slutat äta! Visade hans sida för min dotter och enda kommentaren var: jag vill ha en Teddy i jul. Och han kom till oss i november. Mager (det fixade han snabbt) och så go och kelig.
Teddy är egentligen ingen krångelvovve, han bara flyttade in. Enda problemet med honom är att han är frusen om tassarna, -5 eller mer måste han ha skor. Inte populärt inne, men bara han kommer ut är han så glad. Alltid liggunderlag med på vintern, och den hoppar han på innan man hinner lägga ner den, varmt och mysigt att sitta på. Och visar alltid sån tacksamhet för allt, speciellt då han blir torkad eller man värmer tassar.
Lite dramaqueen, och vill gärna ha extra uppmärksamhet och tröst. ”Men matte! Linan kom faktiskt jättenära, säkert bara två decimeter ifrån!!” Mammas pojke som alltid ska vara nära, och som inte är road av att gå på fältet och i skogen….Mycket roligare att gå på asfalt runt byn! Flockens trygghet och den enda som skäller om det ringer på dörren. Enda gångerna han lämnar min sida är för att göra no2 och om lillmatte går iväg med tuggpinnar… lättköpta vovvar, dom överger mig varje gång!!
Första bilden är första dagen hemma då han serverar sig själv korv som stod på diskbänken. Andra bilderna från i somras.