Vi ser ofta att hundägare oroar sig för att deras hund visar rädslor – vilket är en för hunden helt naturlig skyddsmekanism för att överleva. Det finns ingen klar handledning hur rädslor ska mötas och hur länge de sitter i – men det viktiga är att visa empati – ha tålamod – och skapa trygghet i vardagens lilla. Press och prestige har ingen plats här. Anneli berättar här hur fyra skilda individer förvandlats till fyra lyckliga hundar – Lessie, Teddy, Cora och Santiago.

LESSIE

Man brukar ju mest skriva om det positiva och hur bra allt går, och det kan ju kännas lite hopplöst för alla som kämpar med ”krångelhundar”. Så jag tänkte skriva lite om mina.
Jag har fyra rumäner och tre är ”krångelhundar”. Kan börja med Lessie, uppvuxen i hägnet och fem år då hon kom hit 2016. Hon förstår inte riktigt grejen med detta eviga kladdande som mattarna håller på med, men efter fyra år så börjar hon faktiskt be om lite magkli ibland! Och kommer och puffar lite försynt med nosen om jag sitter vid köksbordet!

Hon var en hundmöbel första veckorna, världen utanför var såååå läskig! Vi satt utanför dörren, hon i busken, och studerade omgivningen på nätterna. Tog nog nån vecka innan vi gick långpromenad runt knuten på 10 meter…Fortfarande så har hon svårt att kissa då hon är kopplad, kan hålla sig under en tvåtimmars promenad för att rusa iväg till närmaste snår då vi är hemma igen och jag släpper henne. Och hon hatar pälsvård… jag har fått många blåmärken då hon nypt mig för att jag försöker kamma henne. Nu har jag äntligen hittat lösningen, i badrummet…. Där får jag tydligen bestämma och även kamma henne utan protester!

Hon är mycket försynt och svårläst vovve, ser sååå lidande ut då man sitter och klappar henne men slutar man så kommer hon närmare och blänger. Tagit lång tid för henne att acceptera att gå nya vägar ibland, helst ska det vara exakt samma vägar och absolut inte gå dom åt andra hållet! Öppna fält är heller ingen höjdare att gå över, man ska gå i buskarna i kanten. Vatten i diken och leriga pölar är en oslagbar favorit! Första tiden var jag en ordentlig matte och duschade av hennes ben efter varje lerbad. Tills den dagen då vi kom fram till pölen och hon stod och tittade längtansfullt.. länge. Med en djup suck vände hon sig bort och gick därifrån med hängande huvud! Kvar stod matte med en stor klump i halsen. Så mycket avskydde hon duschen att hon avstod hellre! Det tog en del övertalning att få henne att plaska igen, och första gången så gick hon hem med hängande huvud, syntes så tydligt att hon ångrade att hon inte kunde motstå. Klart hon slapp duschen då vi kom hem, och så glad hon var!

Senaste tiden har hon gjort stora framsteg (efter 4,5 år) nu groffar hon åt mattarna, springer efter godis, kan fortsätta äta fast matte reser sig och kan gå nya vägar utan svansen på magen. Förr så räckte det med att nån av dom andra tittade åt det håll jag kastade godis för att hon skulle avstå, nu skyndar hon sig för att komma först. Hon börjar äntligen, äntligen förstå att hon får ta plats. Och igår gick hon fram till lillmatte i soffan, hoppade upp och la sig nära, nära!! Gissa om hon var lycklig! Normalt brukar hon få gosa några minuter, sen kommer ett litet morr att Lessie vill vara ifred. Igår satt dom över tjugo minuter! Första bilden efter nån vecka hemma, dom andra i somras och ett av hennes älskade vattendiken. Vår högt älskade 9-åriga valp!