Baloo med sin kompis.

SaveTheDogs arbetar aktivt ute i samhället där man bl a erbjuder gratis kastrering för ägda djur. I juli 2015 nappade ägaren till den då 1½-åriga hunden som nu heter Baloo på erbjudandet. Mannen berättade att han hade hunden som vakthund på sin bakgård och att den hela tiden försökte ta sig loss. Han skulle nu kastreras för att ”lugna ner sig”. Hunden hade inget namn…

Personalen vid kliniken tog emot honom och när de ska påbörja ingreppet ser de att den stackars olyckliga hunden har en djupt inväxt kedja runt halsen. De sätter genast igång med att operera honom för att kunna avlägsna kedjan. Att föreställa sig den enorma smärtan han haft under en lång tid är nästan omöjlig att förstå.

Skadorna från kedjan som vuxit in i halsen.
Tack vare duktiga veterinärer så lyckades man sy ihop såret
Baloo återhämtar sig på kliniken efter operationen.

När mannen kom tillbaka för att hämta hunden så konfronteras han av personalen. Han övertalas medelst ”milt hot” om polisanmälan att skriva över hunden till SaveTheDogs. Det gjordes tydligt klart för mannen att så här behandlar man inte en hund. Baloo återhämtade sig men fick en grå pälsrand som växte ut från ärrvävnaden. Han var en försiktig och tillbakadragen kille. De andra hundarna var tuffa mot honom i hägnet och han höll sig mest i sin koja.

Äntligen läkt sår – nu är det den psykiska hälsan som ska läka.

Hundhjälpens medarbetare Jane gjorde sin första resa till hägnet. Den sista dagen precis före avresan går hon längs med paddockarna och i den näst sista tittar en sammets brun hund ut från sin koja. Hans grönskimrande blick möter Janes genom gallret och det var kärlek vid första ögonkastet. Det var bråttom och allt Jane kunde göra var att mjukt viska till honom att han inte skulle oroa sig – hon kommer tillbaka. Han tryckte sin mjuka nos mot hennes hand genom gallret. På väg från hägnet bad Jane om all tillgänglig information om Baloo och fick då höra hans förskräckliga historia..

Vid första mötet

Jane berättar att det inte var planerat att skaffa en fjärde hund men han valde henne och nu är de själsfränder för evigt. Vad man inte visste då och som upptäcktes senare var att han även nästan är helt blind och det är därför han har grönskimrande blick. När Jane tänker på att han blivit fastkedjad som valp och stått där på den bakgården utan att kunna se ordentligt i 1,5 år och med smärta från en kedja som bara växer längre och längre in i halsen så var det inte konstigt han försökte ta sig fri. Allt har sin förklaring.

När Baloo reste hem med Jane till Sverige i juni 2016 så hade han tillbringat 10 månader i hägnet. Första tiden var han så matfixerad att han klättrade på diskbänken och bordet så fort det fanns nåt som doftade mat. Han fick rikligt med färskt kött och grönsaker/ris tre gånger om dagen och efter ca två veckor var han nöjd och mathysterin försvann. När Jane började märka att han ibland gick in i en dörr eller krockade med någon så bokade hon tid på Strömsholms ögon-specialistklinik. Det visade sig att pojken endast såg 50% på vänster öga och var helt blind på det högra. Diagnosen blev att det troligtvis är en form av PRA (progressiv retinal atrofi) men att han inte nått slutstadiet. Han klarar sig trots det väldigt bra i livet då hundar har stor nytta av sina andra sinnen.

foto: Susanne Edlund
Baloo smälte snabbt in bland de andra hundarna i familjen. Han följde Jane som en skugga. Baloo älskar att vara ute i timmar och utforska omvärlden. Han är nöjd med livet bara han får vara vid Janes sida. Han vill alltid ha henne inom synhåll och blir olycklig om hon inte är i närheten. När hon måste lämna alla hundarna är ett märgben i alla fall en liten tröst och han är sysselsatt med något trevligt en stund. Det bästa han vet är att leka med någon annan hanhund – bästisen Bozz ( Hh fd Ozzy) och corgin Joy som han riktigt busar runt med när de träffas.

Baloo tillsammans med sina syskon.

Mest av allt gillar Baloo när det är dags för resorna till vargreviren. När ryggsäcken packas och bildörren öppnas så vet han vad som väntar och sitter redo att hänga med på äventyr. Han är den ende som kan uppföra sig ute bland vilda djur så är han ensam att få följa med. Den resterande familjegruppen blir hemma. Det blir långa promenader i markerna då Janes och hennes vänners engagemang för vargarna är stort. Det är då viktigt att vara synliga i vargrevir för att visa stöd för vargarnas överlevnad och mot bla tjuvjakt.

Baloo trivs bra med det stillsamma livet hemma på landet, i skogen där han bor med syskonskaran av ”rescue hundar”. En kedja eller ett halsband kommer aldrig mer att träs på hans hals.

Baloo är kungen på Tikmossen och har det bästa livet man kan tänka sig – älskad, trygg och hemma.