Hundhjälpens första hundar kom till Sverige i januari 2005 – de är idag över 2000 individer spridda över hela landet. Redan under de första månaderna dök frågan upp från de blivande ägarna ”Vad tror ni det finns för raser i min hund?”. Det är helt omöjligt att säga i de allra flesta fall – hundarna har korsats fritt på gatan i 30-40 år. Vi etablerade till sist en helt egen ”ras” för våra hundar – de är ”Glädjespridare” – den finaste rasen av alla.

Glädjespridare kommer i alla storlekar, färger och former. Ju fler generationer hundarna korsats fritt – ju mer av de framavlade dragen försvinner och hunden får en fysik som mer och mer närmar sig det friska ursprunget – borta är korta ben, platta nosar, utstående ögon, långa ryggar, svårhanterliga pälsar etc. Borta är de största och de minsta hundarna. Den hunden med det ”enklaste” utseendet är alltså den genetiskt mest lämpade att vara just ”hund”.

Södra Rumänien där våra hundar kommer ifrån är ett fattigt och mycket eftersatt område. På landsbygden känner man sig förflyttad hundra år tillbaka i tiden. Det finns byar där det saknas en riktig väg för att ta sig dit, där el och vatten inte är indraget. Man transporterar sig med häst och vagn. Människorna saknar utbildning och misären i vissa områden är stor. Städerna är givetvis bättre men ingen idyll. Samhällsklimatet är hårt och kriminaliteten utbredd. Korruptionen härskar. Det finns INGEN hundhållning som ens liknar vår svenska – men hundar finns överallt och de far ofta väldigt, väldigt illa. Det finns heller ingen på myndighetsnivå som överhuvudtaget intresserar sig för hundarnas väl – tvärtom.

90% av hundarna här saknar ägare eller någon som ansvarar för dem. 99% av hundarna totalt är blandraser. Vissa människor håller vakthundar och här ser vi bland Hundhjälpens hundar de som har tydliga inslag av främst schäfer och rottweiler. Fåraherdar vallar sina hjordar på landsbygden och här ser vi vallhundar av olika slag – oftast då renrasiga eller blandningar med de olika öst-europeiska vall- och vakt-raserna, lurviga individer som är tränade för sin uppgift. ”Kamphunds-raserna” förekommer alltmer då de används just för kamp eller för unga män att förstärka sin ”image” med. Enstaka småhundar förekommer – alla kallas ”pekingeser” då det tidigare verkar ha varit den enda mindre ras man känt till. Dessa små hundar kan ägas av äldre personer som verkligen älskar dem. Många ges även som ”leksaker” till barn och hamnar snart på gatan då barnet tröttnat. Dessa små hundar är chanslösa på gatan och dukar snabbt under – därav sällsynta i vårt adoptionsprogram. Någon enstaka terrier har dykt upp vid hägnet samt enstaka exemplar av jakthundar, settrar, vorsteh, pointers. Även en shar-pei dök upp!

Ägda hundar släpps ofta ut från sina hem på dagarna att sköta sig själv. Då många inte är kastrerade är de en starkt bidragande orsak till alla oönskade valpar som föds och som SaveTheDogs får ta hand om. Kastration erbjuds gratis men många ägare vägrar. Andra hundar tillbringar hela sitt liv fastsatta på en gårdsplan i en kort kedja, ofta inte längre än en meter. Detta kan gälla även små valpar. Skydd från väder saknas ofta och mat / vatten ges oregelbundet. Många är de hundar som befriats från sådana här situationer och där halskedjorna varit invuxna i halsen då ingen brytt sig om att hunden vuxit ur valpkedjan. De har ofta behandlas extremt bryskt.

Att ägda hundar i denna region promeneras i koppel eller är ute och leker / springer med sin ägare är i princip en icke-existerande syn. Hundarna på gatan har status av ”ohyra”.