Två mycket speciella hundar som fångat våra hjärtan springer sedan i onsdags vidare på snabba, friska ben på andra sidan regnbågsbron. Många gamla kamrater mötte dem vid broslutet där de gröna ängarna tog vid. Vi alla som besökt hägnet har fäst oss vid Dingo och Bora som stilla funnits där men aldrig fick möjligheten att få sina egna hem. I stället fick de sina hjälpare på distans – faddrarna, som sett till att de kunnat ha ett bra liv.

Dingo lämnade vår värld vid 14 års ålder, efter 12 år i hägnet. Han anlände som unghund intrasslad i ståltråd och med ett svårt sargat bakben som amputerades. Dingo var besviken på världen och hade svårt att finna sig tillrätta bland så många hundar. Med kärlek och tid förvandlades han till en stor, mjuk nallebjörn som älskade att man pysslade med honom. Många av våra resenärer brukade ha med godbitar speciellt till honom. Väldigt bortskämd blev han. Dingo klarade inte att stängas in på liten yta. Därför omintetgjordes hans möjligheter till att få resa till ett eget hem. De spår Dingo lämnat i våra hjärtan suddas aldrig ut.

Bora var med sina närapå 16 år hägnets äldsta hund. Hon anlände till hägnet för några år sedan efter ett långt och utsatt liv på gatan, tydligt märkt i själen efter människors grymheter. Bora fann sin trygghet i sin lilla koja och soliga dagar sågs hon ofta liggandes utanför, njutandes i värmen. Hon hade mycket integritet men tillät en försiktig vänskap med utvalda personer. Hon såg fram emot de godbitar som bjöds. Bora hade redan från början hälsoproblem och när de nu förvärrades blev hennes situation ohållbar. Hon lämnade oss vilandes i famnen på en av sina favoritpersoner. Bora var speciell för oss alla.

Dingos och Boras sista dagar tillbringades under härlig höstsol med naturen klädd i vackra färger. Alltid i våra hjärtan.

---