När du nu tittar på min bild så kanske du tänker att jag är söt och att gallret framför mig ser tråkigt ut.
Tråkigt är ett milt ord för hur det verkligen är att dag efter dag sitta innanför denna inhägnad när det enda jag vill är att kunna röra mig fritt, känna vinden i min päls och lukta på alla dofter som finns. Ensamt är det också, jag ser skötare som går förbi för jämnan och ibland får jag ett ord eller två – kanske en liten kontakt i form av en klapp. Jag vill ha så mycket mer.
En lugnade kärleksfull röst då jag behöver stöd, en glad och skrattande när jag gör något bus, en hand som sakta klappar min päls. Jag vill vara någons viktigaste, vara den som bli utvald – för det är hjärtskärande att aldrig bli vald och alla vännerna lämnar. Det livet jag lever nu vet jag att jag inte behöver leva – om det är någon där ute som vill adoptera mig så behöver mitt liv inte se ut så här. Kylan är på ingång och varje dag blir både mörkare och kallare och mitt sinne följer årstiden för mitt hopp om att få komma till Sverige och bli någons bästa vän.
Jag vill bli befriad! Snälla hjälp mig!
/Eros

Läs mera om Eros här.

Intresseanmälan finner Du här.