Ludde (fd Iano) skickade en hälsning när han varit hos sin husse och matte i nästan en månad (mars 2017);
”Nu har jag varit hos min nya matte och husse i snart en månad. Jag trivs jättebra, jag får god mat två gånger om dagen och matte går ut med mig 4 eller 5 gånger varje dag. Första veckan var jag lite rädd när vi var ut men då gick vi bara korta promenader. Nu har vi börjat gå i skogen och det tycker jag är roligt, det finns så mycket att nosa på. Matte har berättat att det finns tre hundar som jag skulle kunna bli kompis med, det är Sigge, en papillon, Tilly som är en labrador och sedan är det Tobbe som har varit gatuhund i Irland. Matte och jag träffade Sigge i skogen för någon vecka sedan, Sigge var lös och kom springande mot mig och skällde, jag blev rädd men matte höll fast mig så att jag inte kunde rymma och så kom Sigges husse och tog upp honom och då blev jag lugn. Några dagar senare kom Sigge springande igen och skällde men då blev jag inte lika rädd men vi har inte hälsat på varandra ännu. Matte och husse tycker att jag är jättesnäll och jag har förstått att jag heter Ludde nu, jag kommer när dom ropar på mig. Jag har inte fått vara lös ute ännu men det har matte sagt att jag ska få vara när hon är säker på att jag inte rymmer. Jag blev rädd för en bil som kom bakifrån när jag stod vid vägkanten och nosade, den körde ganska fort, det hände första gången vi skulle gå till skogen, vi måste gå en liten bit på vägen först (det är en mindre väg med lite trafik) nu går det mycket bättre. Nu ska matte och jag gå ut så jag har inte tid att skriva mer.”

Egipt har hunnit vara i sitt hem i snart ett år, matte skriver:
”Så här ser han ut nu. Är tillgiven och följsam. Gillar sin kompis, f d hemlösa kissen Vilma.  Egipt är det bästa som finns, han betyder väldigt mycket för mig. Efter en ryggoperation är jag nu på gång igen så att vi kan återuppta miljöträning utanför närområdet. Egipt är uppmärksam, vaksam, på sätt och vis orädd.  ”Nonchalerar”  helt hundar och människor utomhus. Inne reser han sig, går fram och kollar på håll vem som kommer. Har inget emot att bli klappad men tar aktiv kontakt endast med mig. Fann sig i att äta, dricka och följa med ut i koppel i min trädgård för att göra sina behov när ett par vänner till mig skötte honom här hemma när jag var på sjukhuset några dygn. (De var med när jag hämtade Egipt och han har träffat dem ofta, även gått hem till dem tsm mig flera gånger.) Tack för att ni finns, alla ni som jobbar ideellt för Hundhjälpen!”

Flavius skickade även han in en hälsning i mars, när han varit i sin familj i 4 veckor:
”Hej. Jag vill bara berätta att jag nu varit hos min familj i Sverige i 4 veckor. Jag trivs väldigt gott och matte tycker att jag är så duktig.
Det har varit mycket nytt att lära, men det tycker jag bara är kul. Jag bor med matte Annica, hennes dotter och dotterns man och deras 2 barn. Vi har 3 katter i familjen, men dem bryr jag mig inte så mycket om. Jag tycker det är mycket roligare med alla hundkompisar som vi träffar på våra promenader. I böjan var det lite svprt att förstå varför matte ville att jag skulle kissa utomhus, när hon har så mjuka och fina mattor inomhus. Mat får jag 3 gånger om dagen, men i början var jag inte säker på det så jag passade på att knycka allt som matte glömt på bord och diskbänk. Nu glömmer hon nästan aldrig något framme (hon lär sig…) men idag hann jag i alla fall slicka i mig lite vispad grädde när hon vände sig bort. Matte vill att jag ska sova på en grå ullig fäll eller i en hundsäng, men jag föredrar brädgolvet. Att sova i mattes säng eller i soffan är också ganska ok. Jag promenerar med matte 5-6 gånger om dagen. En av rundorna brukar vara ganska lång. Först tyckte jag det var läskigt att gå där så många okända hundar skrivit brev, men nu känner jag igen lukten av de flesta och skriver fler och fler brev varje dag. Svenska språket lärde jag mig snabbt. Jag har lärt mig: promenad, mat, godis, braaaa, stanna, stanna kvar, kom hit, duuuuktig kille och många fler ord. Det jag gillar minst är ordet nej. Det betyder att jag inte får göa som jag vill, men jag lyder matte för då ser hon så nöjd ut. Ja, på det stora hela tycker jag nog att det mesta här är ok. Gillar inte höga ljud eller när någon rör sig hastigt och värst av allt är det som de kallar teve. Så otäckt! Hoppas att fler av mina polare från hägnet i Cernavoda får möjlighet att komma hit. Kram till er alla från Flavius i Alingsås. Matte hälsar och tackar för att jag fick komma till henne.”