Hälsningar från 3 fd jourhundar!

Sorina skriver:

I mars 2014 kom jag till mitt jourhem efter bara några dagar i mitt nya hemland. Jag var väldigt rädd för allt det nya och visste inte alls hur jag skulle bete mig – Det var jättejobbigt! Min jourfamilj tillät mig att vara rädd, jag fick var ganska mycket ifred men de var också noga med att vi skulle göra saker varje dag, tex att gå ut på tomten och titta lite på världen. Min jourmatte sa att det skulle stärka mig och hjälpa mig att bli lite modigare och vet ni, hon hade nog rätt, för efter några veckor kom jag på mig själv med att faktiskt tycka om våra små skogspromenader! Jag fick dessutom mycket stöd av de andra hundarna, en cool hanhund som är några år äldre än mig och så var det en till jourhund som också hade fått hjälp av min jourfamilj.
Efter ett tag flyttade den andra jourhunden till en egen familj och det kom en annan lite äldre och väldigt trygg tik hem till min jourfamilj. Det kändes jättebra med två riktigt trygga kompisar och det gjorde att jag började våga göra mycket mer!
När jag bott i min jourfamilj i ett halvår ungefär bestämde de sig för att adoptera mig. Jag blev väldigt lycklig över det beslutet, jag tyckte ju redan då så mycket om både människorna och mina hundkompisar.
Idag är jag en riktigt glad och busig hund. Min matte skrattar ofta och säger att hon aldrig hade trott att jag skulle bli den allra busigaste och tokigaste av oss!

downloads61

Orbit, numera Mackans, matte skriver:

När jag först såg Orbit på Hundhjälpens Facebooksida blev jag omedelbart berörd. Akut omplacering behövdes till denna icke bildsköne herre på 5 år med brokig bakgrund. Vem, förutom vi, skulle vilja ha denna hund? Läste hans historia om och om igen. Han verkade ju kanon!
Första mötet och jag blev kär! Ja, klart han ska följa med hem! Denna hund verkade ju ha en stor potential trots bakgrund, så vi lämnade den helt enkelt bakom oss och styrde de många milen mot det nya livet i Skåne. Väl hemma fick han träffa de andra djuren. Var förvånansvärt lätt för honom att acklimatisera sig till sin nya miljö och acceptera våra andra djur, hade förväntat mig mer ”problem” med tanke på hans osäkerhet.
Nu har denna underbara påg varit hos oss en månad och har gjort enorma framsteg. Han är precis så bra jag trodde han skulle vara, ja mer därtill. Vi har dock fått jobba för det, inget kommer gratis! Tydliga regler/ fostran och massor av beröm när man gör rätt har gjort susen för denna herre . Oklart varför jag inte tyckte att han var bildskön? Han är ju en riktig snygging!
Jag ser fram emot var vi är om ytterligare en månad, ett halvår etc. Även om vi uppnått så enormt mycket under denna korta tid har han fortfarande mycket att lära och uppleva och det är en så oerhört spännande resa!

downloads62

Iota skriver:

Eftersom att de andra hundarna som jag bodde med i hägnet i Rumänien inte var särskilt snälla mot mig beslutade Hundhjälpen att snabbt ta mig till ett jourhem i Sverige, så att jag inte skulle råka illa ut. Jag fick komma till en snäll jourfamilj som hjälpte mig att landa lite i allt det nya och jag är otroligt tacksam för detta. Efter en tid var det en familj som förälskade sig i lilla mig – och i skrivande stund har jag snart hunnit vara en månad i mitt nya hem i Bromölla. Redan efter ett par dagar hade jag skaffat mig ett par stora favoritplatser här hemma: en säng i köket alldeles intill min mattes plats och i mattes (numera min!) supersköna soffa. Köket är ju av förklarliga skäl en väldigt praktisk plats att vara på, det luktar gott och man kan ”råka” få i sig några godbitar. Jag stortrivs verkligen med min husse, matte och ”brorsan” Bob. Varje dag går vi till småbåtshamnen där jag fått träffa Bobs kompisar några gånger, de har alla varit väldigt snälla mot mig och skulle de inte vara det har jag brorsan till hjälp. Jag börjar våga nosa runt mer själv men jag håller mig alltid nära husse och matte och de berättar alltid för mig hur duktig jag är!

downloads63

%d bloggare gillar detta: