Ulricas och Cecilias resa till Rumänien

I juli var Hundhjälpens medarbetare, Ulrica och Cecilia i Rumänien för att hjälpa till med hundarna som Save The Dogs ansvarar för. De besökte även Associatia STAAD som drivs av Mihaela Baisan. Här kommer deras berättelse från resan:

DAG 1:
Den första dagen på vår resa besökte vi Associata STAAD som ligger i badorten Neptun vid Svarta Havskusten. Vi blev hämtade på morgon av en av Save The Dogs chaufförer som skulle köra oss till hägnet där Mihaela väntade på oss. Det var en varm och solig dag och vi såg fram emot att få träffa den underbara och varmhjärtade Mihaela och alla hennes hundar. När vi anlände till hägnet förstod vi direkt att här var resurserna knappa. Då Neptun är en turistort så är många hus ståtliga och fina hus, men i skuggan av dessa låg det lilla hägn som vi nu besökte. STAAD består av ett flertal övergivna och delvis fallfärdiga byggnader. Trots detta var allt mycket rent och prydligt och vi förstod hur hårt Mihaela kämpade för att göra det så bra som möjligt för sina älskade skyddslingar.
downloads32
Tidigare hade Mihaela två kvinnor anställda som hjälpte henne med att städa, utfodra och socialisera hundarna, men nu är Mihaela helt själv. Det är svårt att hitta bra folk som vill jobba med djur i Rumänien och i Neptun som är en populär badort är det inte så svårt att hitta andra jobb såsom servitris mm. Livet i hägnet är därför extra svårt för Mihaela just nu och hon sliter hårt från tidig morgon till sen kväll, sju dagar i veckan. Hon ska inte bara ta hand om alla djuren helt själv, utan även ansvara för akutvård, förbereda för adoptioner och även se till att ha en finansiering till hundarnas uppehälle och vård.
Det som berör oss allra mest är dock all den kärlek som man möts av. Mihaela har ett mycket speciellt band till alla sina hundar, och tilliten och värmen mellan dem går nästan att ta på, så intensiv är den. Hundarna lyser upp av glädje när Mihaela är i närheten. Alla hennes hundar är mycket mjuka och trevliga och de flesta har en stor social kompetens. Det finns självklart även blygisar här, och Mihaela ber oss om hjälp med att ge vår utomstående bedömning av hur dessa hundar skulle fungera i en egen familj.

downloads33
Den allra första hunden som vi får träffa är Travis (numera bosatt i Sverige) som har en extremt svår bakgrund. På World Stray Animals Day i år blev han brutalt huggen i huvudet av en man med yxa. Som genom ett under överlevde Travis. Travis är en mycket mjuk och vänlig hund men betraktade oss först med en viss skepticism innan vi varsamt fick stryka honom mjukt över kroppen.

downloads34
Under dagen hälsade vi på samtliga fina och vänliga hundar som njöt av uppmärksamheten och ville bli kramade o klappade. Tillsammans med Mihaela valde vi ut ett stort antal hundar som ska komma med i vårt adoptionsprogram. Mihaela berättade om sitt hårda arbete med att rädda hundar och katter från misshandel och svält. Vi insåg snart vilket fantastiskt jobb hon gör och vilken tur det är att det finns människor som hon. Flera gånger under dagen fylldes våra ögon av tårar både av glädje och sorg och det var med vemod vi på kvällen åkte tillbaka till Cernavoda.

Dag 2:

På morgonen åkte vi tillsammans med Jennifer, Save The Dogs adoptionskoordinator till ”gamla hägnet” i Cernavoda. När vi i klev in i hägnet så möttes vi genast av välkomstkommitén- ett gäng härliga hundar som pockade på vår uppmärksamhet. Det blir pusskalas med hundarna och kramkalas med personalen. Vi ägnade förmiddagen åt att kela och busa med gamla bekantskaper och hälsa på nykomlingarna.

Hägnet är som så många gånger överfyllt och det kommer dagligen in både äldre hundar och valpar i mer eller mindre bra skick. Veterinärerna för en ojämn kamp att försöka rädda alla dessa utsatta små liv. Tyvärr var några i så dåligt skick att de inte klarade kampen för överlevnad- det var stundtals svårt att hålla tillbaka gråten.

downloads35  På eftermiddagen åkte vi upp till Footprints of Joy som ligger ett par kilometer utanför Cernavoda. Footprints of joy är ett unikt projekt i Rumänien och hägnet öppnade den 23 juni 2012. Hägnet rymmer ca 350 hundar, 60 åsnor och drygt 10 hästar. Det ligger uppe på en insynskyddad platå i ett naturskönt område.

Hundarna hälsade oss välkomna med ett öronbedövande skällande. Förväntansfulla hundar tryckte sina nosar mot stängslet för att just de skulle få sig en klapp och en smekning av oss. Vi gör vårt bästa för att hinna ge så många som möjligt lite uppmärksamhet. I vissa av boxarna finns det blyga hundar som inte törs gå fram mot oss, utan står på tryggt avstånd och studerar oss noga. Våra hjärtan blödde lite extra just för dessa hundar, som ofta har mist förtroendet för människan på grund av vad de tidigare har råkat ut för när de levt sitt liv ute på gatan.
De hundar som ska resa hem med oss, har badats och förberetts för resan och sitter nu i en avskild del av hägnet. Vi tog ut dessa i den rymliga rastgården så att de fick springa av sig ordentligt.
downloads36
Trötta och smutsiga, och fulla av intryck från dagen, åkte vi tillbaka till lägenheten i Cernavoda. Innan vi gick upp i lägenheten så hälsade vi på de hundar som har sina revir utanför. Vi gav dem lite korv och skinka, vilket uppskattades.
downloads37
DAG 3:
Save The Dogs har även ett mindre hägn i grannstaden Medgidia. Ungefär 100 hundar och ett antal katter har sin fristad här. Tillsammans med Jennifer åkte vi till detta hägn. Vår uppgift för dagen var att hjälpa Jennifer med de hundar som är på tur att komma med i adoptionsprogrammet. Vi skulle framförallt ta bilder på dem, vilket inte alltid är det lättaste, då en del är blygisar som inte alls har lust att posera fram kameran.
I Medgidia finns många av våra fadderhundar och vi tillbringar en lång stund med dem. En av dem som fångar många resenärers hjärtan är den mycket speciella äldre herren Gucci. Han är känd för att ge tjuvnyp om han inte tycker det passar. Men även denna äldre lite buttra herre längtar efter kärlek och omtanke.
downloads38
 På kvällen gick vi till restaurang Seriff för att få oss en bit mat och för att prata igenom allt vi varit med om dessa dagar. Det var mycket intryck att smälta och känslorna var blandade. Vi kände glädje för de hundar som har sin trygghet i Save The Dogs hägn, och speciellt lyckliga över de som snart ska få ett eget tryggt hem i Sverige. Samtidigt finns en sorg hos oss när vi tänker på alla de hundar som lider och svälter i landet. De hundar som aldrig kommer att  få äta sig mätta, aldrig kommer att få sova i en mjuk säng, eller aldrig kommer få höra ett vänligt ord och få en stillsam smekning över ryggen. Det är för dessa hundars skull som vi alla måste kämpa…
//Ulrica och Cecilia
%d bloggare gillar detta: