Intervju med Mihaela – Grundaren till Asociatia STAAD

12120156_701438963320650_3813585057511535018_oMihaela Baisan driver i egen regi det lilla hägnet Asociatia STAAD, där flera av våra hundar har sitt ursprung. Mihaela har sedan flera år haft ett visst samarbete med SaveTheDogs och nu är även Hundhjälpen involverade i arbetet kring hundarna i Neptun.

Vi har frågat Mihaela om hur arbetet med Asociatia STAAD började, vilka utmaningar hon stöter på i sin dagliga kamp för djuren och hur samarbetet med Save The Dogs ser ut.
Läs hennes svar nedan!

Kan du berätta lite om hur Asociatia STAAD började?
Jag bodde mellan 1997 och 2004 i Storbritannien och i USA och när jag 2004 flyttade tillbaka till Rumänien blev jag väldigt illa berörd av situationen med alla hemlösa och övergivna djur. Denna del av Rumänien lockar mycket turister och gatuhundarna här har det otroligt tufft. På vintern lider de av det mycket kalla vädret och bristen på mat. Under sommaren lever de väldigt farliga liv eftersom gatuhundar inte är välkomna i turistorterna kring Svarta Havet. De fångas in av hundfångare och sätts antingen i de kommunala s k dödshägnen, där de lever sina sista dagar under ohyggliga förhållanden, eller dödas med de mest brutala metoder direkt på gatan.
På grund av allt detta fann jag det väldigt svårt att inte engagera mig i att hjälpa alla dessa hemlösa, sjuka eller skadade djur, så redan från första stund började jag hjälpa till så mycket jag bara kunde. Medan jag gjorde allt jag orkade för djuren drev jag även ett företag tillsammans med min man, som vi startat i samband med att vi flyttade hit igen.
Asociatia STAAD grundades senare, år 2012, när jag bestämde mig för att det viktigaste för mig var just att hjälpa djuren. Så efter 7 framgångsrika år i mitt och min makes företag gav jag upp mitt då utmanande arbete för att anta en ännu större utmaning – att rädda djuren.

Vilka är dina största utmaningar i dag?
De allra största utmaningarna är:
Att hitta pålitliga människor som verkligen vill jobba med detta.
Arbetskraft har en tendens att migrera till de stora städerna där det finns välbetalda arbeten och fler karriärmöjligheter. Det är anledningen till att det är väldigt svårt att driva en ideell organisation i en liten stad som Neptun, särskilt som våra ekonomiska resurser är väldigt begränsade och de pengar vi kan erbjuda är inte särskilt tillfredsställande för de flesta människors behov. Volontärarbete är tyvärr på gränsen till obefintligt här så det är inte heller något vi kan förlita oss på. Så, på grund av detta har STAAD en väldigt liten grupp (1-3 personer) som arbetar med våra 60-70 hundar på permanent basis. För tillfället skulle vi inte kunna anställa en tredje person även om vi hittade någon, för vi har inte resurser nog att täcka en lön för personen.
Att få den nödvändiga finansieringen
Detta är kopplat till föregående utmaning som jag berättade om precis, och återspeglar behovet av att ha båda delar i balans för att kunna fortsätta vårt arbete i en säker miljö. Jag har alltid varit aktiv i vår organisation, och syftar då på att jag gör allt som måste göras för våra djur: räddningsuppdrag, utfodring, rengöring, socialisering, köra djuren till veterinär eller till Save The Dogs i Cernavoda när de ska förberedas för resa, allt administrativt arbete (tex uppdaterar om vårt arbete på vår Facebooksida, förbereda alla adoptionsförslag, hålla en god kontakt mellan STAAD och alla medarbetare och supportrar. Jag har mina prioriteringar, såklart, men på grund av rådande omständigheter är jag tvungen att vara ”multifunktionell”.
Att försöka hitta en balans mellan de djur vi räddar och de djur som adopteras.
På grund av att det är ett enormt stort antal djur som överges varje dag i vårt område (precis som i hela övriga Rumänien, tyvärr)  och att det är svårt att hitta familjer till lika många djur som vi räddar, befinner vi oss ständigt i en svår situation där vi har fler djur än vad vårt hägn egentligen har kapacitet för.

Du har ett visst samarbete med Save The Dogs, hur började det?
Jag räddade ett stort antal djur på egen hand mellan 2004 och 2012. 2012 kom jag i kontakt med Save The Dogs. Det hela började med en liten tik som jag hittade i princip genomfrusen i en plastpåse vid sidan om vägen. På grund av henne kritiska tillstånd sökte jag på internet efter bästa tänkbara lösning för att hjälpa den lilla hunden. Jag kom in på Save The Dogs hemsida och skickade snabbt ett mail. Sara Turetta svarade inom ett par timmar. Hon gav mig all information jag behövde för att komma i kontakt med hägnet i Cernavoda och bad mig att ta med hunden dit. Så det gjorde jag. Den lilla tiken fick jättebra vård och efter några månader fick hon en alldeles egen familj i Italien. Det här var otroligt uppmuntrande för min egen del och det innebar också första steget mot ett samarbete med Save The Dogs. Tillsammans har vi organiserat många gratis kastrationskampanjer i området kring Lamanu/Mangalia och med hjälp av Save The Dogs har vi även lyckats hitta familjer åt många av de hemlösa hundarna här i vårt område. Den vänlighet, förståelse och det stora stöd jag hittade i Sara Turetta och hennes härliga team gav mig en mening med vad jag gjorde och även hopp att kunna hjälpa ännu mer. Jag var inte längre ensam och jag är så väldigt tacksam att jag idag, efter 5 år, kan se tillbaka på så många fantastiska saker som vi uppnått tillsammans med Save The Dogs. Så många liv som vi räddat, så många lyckliga slut!

Vad är det bästa med att driva en sådan här organisation? Vad ger dig styrkan att fortsätta, trots alla svårigheter?
Det allra bästa med att rädda djur är att jag gör det med hjärtat och med hela hjärtat. Trots allt lidande och all sorg jag får uppleva i mitt arbete finns det även stunder när jag inser att jag lyckats rädda ett liv och faktiskt ge en mening åt det, det är de stunderna jag hämtar min styrka ifrån. Det finns så många fall där jag inte har någon som helst aning om hur framtiden kommer att se ut för den räddade hunden eller katten, hur mycket jag kan hjälpa och hur länge jag kan hjälpa, men där det sedan får en lycklig utgång och det är en sådan fullständig glädje som matar min själ och ger mig styrka att kämpa vidare.
Jag tror stenhårt på ”om det finns en vilja så finns det alltid ett sätt”!

Vill DU hjälpa Mihaela och Asociatia STAAD?
Sätt in Ditt bidrag, stort eller litet på Hundhjälpens plusgiro 355 425-0. Skriv ditt namn + STAAD + PUL (om du vill att ditt namn ska synas i gåvoredovisningen).
Det går även att donera via Swish: 123 1721430
SMS: Smsa till nummer 72672 med texten HUNDAR, mellanslag följt av den summa du vill donera: 50, 75, 100, 150, 199 kronor

1898536_434982069966342_1363848919_o

%d bloggare gillar detta: