Den allra första katten som kom till Sverige via Hundhjälpen är denna lilla kattflicka – Eles.
Eles nya matte förälskade sig i den förtjusande lilla varelsen under sitt besök i Save The Dogs hägn, och några månader senare flyttade Eles äntligen hem. Läs nedan om deras första möte och hur deras nya liv tillsammans är!

”I början på maj reste jag till Rumänien som volontär för Hundhjälpen för att se hur min hund som jag adopterade 2006 hade levt. Min beslutsamhet att inte fastna för en ny hund höll, men katterna kom jag ned helt oförberedd på. I en bur inne i hägnet satt en kull på fem sexveckorskattungar. De tultade omkring, gick lillgammalt på sin låda och blev både lite rädda och lyckligt uppspelta när jag öppnade burdörren och kelade med dem. En av dem, Eles, spann vilt och ville helst av allt krypa in bakom min nacke och sova där. Jag frågade adoptionsansvariga hur snart hon trodde att de skulle få nya hem, för kattungar borde väl vara populära i de andra adoptionsprogrammen? Hon skakade på huvudet och sa att för katter som Eles, som inte har någon ovanlig färg eller för de vuxna, så är risken stor att bli kvar i hägnet i många, långa år. Jag kunde inte tänka mig att lämna henne då. Hur beundransvärt SaveTheDogs arbete än är, och hur mycket bättre det än är än alternativen, så är livet i hägnet väldigt fattigt och ostimulerande för katterna. En veterinär som tog ut lite bubbelplast från en bur med lite äldre kattungar sa urskuldrande – jag tänkte att de skulle få i alla fall något nytt att leka med.

Jag fick veta att det fanns en betydande risk att Eles inte skulle överleva eftersom hon ännu var så liten. Dessutom är det många sjukdomar katterna behöver fritestas från innan de kan ingå i adoptionsprogrammet. Men Eles klarade allt det, och i slutet på juli kom hon hem.

Allt var nytt för Eles. Ljudet från kylskåpet, gardiner, krukväxter och spolande vatten. Umgås ordentligt med människor. Jag hade kattsäkrat hemmet och sett till att kunna vara hemma med henne ordentligt. Hon är en väldigt aktiv och lekfull ungkatt, vilket gjort att jag behövt hålla lite koll i början så att jag kunnat avleda henne och ge alternativ till ”dåliga lekar” som att klättra i gardiner och klösa på möbler. Hon är smart och lärde sig fort vad det är som gäller. Nu leker hon istället med sina tygmöss och flyger fram över golvet med dem i munnen. Det syns hur hon njuter av att ha ordentligt med yta. Eles är en otroligt mysig katt. Ju mer hon lär känna oss och bygger självförtroende ju mer vill hon kela. Hon vill gärna sova i knäet, på axlarna eller på kudden bredvid huvudet i sängen. Innan hon förstod att man inte får använda klorna försökte hon klättra på kläderna för att komma upp i famnen. Att bli klappad på bröstet och magen är det bästa som finns tycker hon, då sträcker hon tassarna ovanför huvudet och spinner tills hon somnar. Hon är också väldigt matglad. Allt är gott; torrfoder, blötmat, köttfärs och alla sorters kött. Det har trots allt varit både förvånansvärt lätt och väldigt givande att få Eles som familjemedlem. Det enda som känns tungt är tanken på katterna som är kvar, däribland Eles lika fina syskon. Det finns så många fantastiska katter i hägnet som sannolikt aldrig kommer att få egna hem om inte vi i Sverige erbjuder dem.”

Äntligen har Eles fått den bästa sovplatsen – på sin älskade mattes axlar!