Glädjen i att ta emot en ny familjemedlem

För några dagar sedan var det Mabels (fd Maybelle) tur att göra resan till Sverige för att få sin alldeles egna familj.
Läs vad Mabels matte skrev i mail till Hundhjälpen dagen efter ankomst!

”Det var ett känslosamt besök på Arlanda igår. Både jag och den andra tjejen som hämtade sin hund blev tårögda av glädje när hundarna rullades ut. Vilken lycka att dagen äntligen kommit!

Mabel var väldigt lugn om än lite reserverad från första stund och gick faktiskt lite i kopplet tills dess att det kom lite för mycket folk och jag fick bära ut henne till bilen. Där väntade hennes nya storebror, Rudy och husse Ricardo. Det var ett lika odramastiskt möte som jag förväntat mig. De nosade lite på varandra, sedan vände sig Rudy om och gick iväg.
Rudy tittade på mig hela vägen hem till Dalarna. ”Vem är hon och vad gör hon i våran bil?!
Den blicken förvandlades snart till ”Hon ska stanna med oss eller hur..?

Hemresan gick jättebra och hon låg mest och vilade i baksätet bredvid mig.

​Väl hemma gick hon runt och kollade läget som om det var världens vanligaste grej att vara hemma hos någon. Vi hade köpt två stora hundburar som jag tänkte skulle vara deras kojor som de får vara ifred i och som jag ska ensamträna dem i så de blir trygga. Mabel gick in i Rudy’s, kissade och sedan gick hon och lade sig i sin egen och somnade nöjt.

Storebror Rudy har inte riktigt fått in syskonkärleken än, men vi jobbar på det…​
Dock en väldigt glad flockledare och mamma 🙂
Mabel var faktiskt otrolig i kopplet från första stund. Vi tog flera vändor runt trädgården och man skulle aldrig kunna tro att hon inte var van vid koppel och nya miljöer. Den enda gången hos visat osäkerhet här hemma är när vi gått in i huset. Jag tror det är för att det är ljusare ute så hon ser inte riktigt vad som är inne, men väl inne i farstun går hon glatt vidare.
Här är hon på upptäcktsfärd i trädgården. Visst är hon vacker! Hon har något väldigt vilt och primalt över sitt utseende.
Hon har faktiskt varit så lugn och trygg i allt vi gjort att jag provade att ge mig utanför tomten idag och jag bara gick på hennes kroppsspråk och signaler. Hon var som vilken promenadvan hund som helst så vi gick faktiskt en sväng i skogen och hon tvekade inte en enda gång utan gick bredvid mig precis hela vägen. Väl hemma delade hon en skål vatten med Rudy, gick in i sin koja och somnade. I skrivande stund ligger hon bredvid mig på sängen för första gången!
Hon är så duktig oavsett vad det gäller att det är helt ofattbart att hon varit något annat än en älskad familjemedlem! <3
Tack till er allihop för det fantastiska jobb ni gör! Tack för att jag får vara med och hjälpa till i framtiden och ett stort tack till Linda som rekommenderade just denna underbara varelse när jag beskrev vad jag sökte för hund. Du kunde inte valt mer rätt!”
%d bloggare gillar detta: