För 2 veckor sedan var Hundhjälpens medarbetare, Ulrica och Madelaine, i Rumänien för att hjälpa till med hundarna som Save The Dogs ansvarar för i hägnen i Cernavoda samt Megidia. Här kommer deras berättelse från en av dagarna:

Runt sju-tiden på morgonen blir vi väckta av hus-katten Buffy, som talar om för oss att det är frukostdags. Buffy är en underbar katt som alltid får en att känna sig välkommen i lägenheten. Hon har även en ljudlig stämma och allt som oftast deklarerar hon bestämt att hon håller på att svälta ihjäl (trots att matskålen alltid är full med torrkulor). Då Buffy är en mycket bestämd dam, så var det bara att snabbt ta på sig för att springa iväg till mataffären och köpa delikatessmat till henne.

Klockan nio blir vi hämtade av en av Save The Dogs trevliga chaufförer, Marian som kör oss upp till hägnet Footprints of Joy. Footprints of joy är ett unikt projekt i Rumänien och hägnet öppnade den 23 juni 2012. Hägnet rymmer ca 350 hundar, 60 åsnor och drygt 10 hästar. Det ligger uppe på en insynskyddad platå, ett par kilometer från Cernavoda.

Just denna dag är det flera skolklasser på besök för att lära sig om hur man tar hand om djur på ett bra sätt. Läs mer om skolprojektet här. Vi följer med en av skolklasserna och får träffa både hästarna och åsnorna. Veterinären Roxana berättar för barnen vad dessa djur behöver att må bra: mat, vatten, skydd, hovvård, veterinärvård mm. En av höjdpunkterna för barnen är när de får klappa en utav åsnorna.

Därefter går vi upp till hundarna som hälsar oss välkomna med ett öronbedövande skällande. Förväntansfulla hundar trycker sina nosar mot stängslet för att just de ska få sig en klapp och en smekning av oss. Vi gör vårt bästa för att hinna ge så många som möjligt lite uppmärksamhet. I vissa av boxarna finns det blyga hundar som inte törs gå fram mot oss, utan står på tryggt avstånd och studerar oss noga. Våra hjärtan blöder lite extra just för dessa hundar, som ofta har mist förtroendet för människan på grund av vad de tidigare har råkat ut för när de levt sitt liv ute på gatan.

En av våra uppgifter på resan är att umgås och utvärdera hundar som finns i adoptionsprogrammet, samt hundar som är tilltänkta att ingå i programmet. Vi väljer, tillsammans med adoptionsansvarige Andrada, ut de hundar som vi ska umgås med i den väl tilltagna lek-gården som finns i hägnet. Hundarna tycker det är väldigt skönt att få lämna boxen en stund och istället få springa runt och busa i gräset. De flesta av hundarna tycker det är väldigt spännande med oss som nya bekantskaper, och vi blir överrösta med pussar.

När det är dags för lunch tar vi med en av de blygare hundarna, Rosa, för att umgås lite extra med henne i personalrummet. Rosa är ännu inte med i programmet, utan hon behöver lite extra tid och omvårdnad för att få tillbaka förtroende för människan, innan hon är mogen att lämna hägnet och få komma till ett eget kärleksfullt hem i Sverige. Vi rör oss mjukt och försiktigt kring henne och talar med vänliga röster, och efter att vi har varit hos henne i ett par timmar märker vi att hon slappnar av mer och mer och vi får även stryka henne försiktigt på ryggen. Hon är fortfarande på sin vakt, och det kommer att ta ett tag för denna vackra, men ack så blyga viol att slappna av när människor är i närheten.

Det sista som vi gör för dagen är att gå på promenad med några av de större hundarna, som både behöver få sträcka lite på benen och även koppeltränas. Personalen går på promenader med hundarna i den mån de hinner, men med 350 hundar är det svårt att hinna med alla.

Trötta och smutsiga, och fulla av intryck från dagen, blir vi hämtade av Marian, som kör oss ner till lägenheten i Cernavoda. Innan vi går upp i lägenheten så hälsar vi på några av de hundarna som har sina revir utanför. Några av dessa hundarna har en ägare som ser till dem, och de andra har sitt beskydd av Save The Dogs personal. Vi ger dem lite korv och hundkex, vilket uppskattas av dem. Väl uppe igen i lägenheten möts vi återigen av en  utsvulten Buffy, som tycker vi har varit borta lite väl länge. Efter att hon har fått lite av lyx-maten, förlåter hon oss dock.

Efter en skön dusch så går vi bort till restaurangen Seriff för att få oss en bit mat, och för att prata igenom allt vi varit med om under dagen. Det är mycket intryck att smälta, och känslorna är blandade. Vi känner glädje för de hundar som har sin trygghet i Save The Dogs hägn, och speciellt lyckliga är vi över de som snart ska få ett eget tryggt hem i Sverige eller något av de andra länderna som adopterar hundar från Save The Dogs. Samtidigt finns en sorgenhet hos oss, när vi tänker på alla de hundar som lider och svälter i landet. De hundar som aldrig kommer att  få äta sig mätta, aldrig kommer att få sova i en mjuk säng, eller aldrig kommer få höra ett vänligt ord eller få en stillsam smekning över ryggen. Det är för dessa hundars skull som vi alla måste kämpa…

//Ulrica och Madelaine