Hemma hos Ylva har det sedan år 2006 passerat ett 20-tal hundar, några egna och ca 15 hundar familjen varit jourhem åt, både svenska o rumänska. En hund kan behöva komma till jourhem av flera orsaker, t.ex. att den vantrivs i hägnet eller att den av olika anledningar måste omplaceras här i Sverige. Ylva har ett stort djurintresse o har sysslat med hundar hela livet. Att vara jourhem ser hon som en rolig utmaning – och en viktig uppgift. Man måste ofta backa tillbaka i sitt tänk – se hunden som individ – och tänka om i nya banor. Ingen hund är den andra lik. Alla har olika bagage och måste tas på olika sätt. Ylva älskar deras olika personligheter och arbetar för att varje hund ska utvecklas positivt. ”Det är spännande och upplyftande – att vara jourhem har gett mig mycket. Det ger livskvalitet!”

Gemini

Hur går det då till rent allmänt? Jo, som jourhem har du ju hunden boende hemma hos dig i din vardag. När det kommit in en lämplig intresseanmälan genomförs först från föreningens sida en intervju. Därefter sätts jourhemmet och intressenten i kontakt med varandra. Känns det då fortfarande rätt får intressenten komma och besöka hunden i jourhemmet. Ibland har Ylva även hälsat på intressenten i deras hem för att känna av lite extra så det verkligen är rätt hem för hunden. Kemin måste ju stämma mellan hunden och den blivande ägaren. Som jourhem har man rätt att säga nej om placeringen känns helt fel, och när det känns rätt mellan de blivande ägarna och hunden är det inte alls så svårt som man skulle kunna tro att lämna ifrån sig hunden. Dels har man ju hjälpt hunden under en tid och dels så vet man att den kommer att få ett bra liv även i fortsättningen – till vilket man då bidragit . I vissa fall har även Ylva följt upp hunden efteråt som kontaktperson från föreningen sida.

Greg

Ylva tycker att stödet från föreningen varit bra under tiden som jourhem – hon har fått det stöd o den support hon behövt. Detta bidrar också till att hon återkommer
som jourhem gång på gång. Hundhjälpen är en bra och stabil förening med bra grundförutsättningar genom det seriösa samarbetet med SaveTheDogs som ju
driver verksamheten i Rumänien.

Sammanfattningsvis tycker Ylva att samvaron och arbetet med jourhundarna gör att man växer som människa och att det blir lite av en livsstil.
Dessutom får man många härliga minnen och goda skratt åt hundarna, som t.ex. åt den här historien som Ylva berättar:

”Vi hämtade en hund som redan fanns i Sverige, men som behövde ett jourhem. Och på hemvägen stannade vi vid MCDonalds. Medan min man var inne och köpte mat åt oss, så rastade jag hunden. Plötsligt hoppade hon upp i papperskorgen och började slänga ur papper, muggar och matrester. Med huvudet ner i papperskorgen och bakbenen rakt upp smaskade hon i sig allt gott hon hittade. Jag lyfte ned henne ur papperskorgen och då hittade hon en burk dricka som hon smidigt tippade upp och drack ur de dropparna som fanns kvar. Fanns ingen tvekan att hon var en överlevare från gatan.
Naturligtvis fick hon stanna hos oss, vår Lana. Hon är den enda jourhunden som blivit kvar hos oss och hon är viktig för vårt arbete med nya jourhundar. Lana välkomnar och bjuder in i vår flock och samarbetar med mig för att allt ska fungera.”

Lana (längst till höger) med kompisarna Sally, Zelda och Jolly