Snälla Du – se också mig!

Jag heter Fulga, är nio år och och har bott flera år i hägnet. Ingen ser mig och därför blir jag kvar, väntandes. Jag har aldrig haft ett bra liv. Jag har svultit närapå till döds, blivit slagen och jagad. I hägnet är alla snälla men jag blir så ledsen och stressad av att ingen kan ge mig kvalitetstid, ingen hinner kela och gosa med mig, ingen hinner leka eller gå på små promenader. Det gör mig så olycklig och då tuggar jag på stenar som tröst. Jag längtar så innerligt efter att få tillbringa resten av mitt liv hos någon som älskar mig och vill ge mig livets goda – monotonin i hägnmiljön gör att jag mår så dåligt. Jag är egentligen en väldigt kärleksfull och klipsk tant som vill skämma bort en husse eller matte varje dag, som vill följa med ut i naturen och njuta av årstidernas växlingar där. Om Du bara har tålamod så lovar jag att jag ska göra mitt allra bästa för att anpassa mig och bringa dig glädje och gemenskap. Jag orkar inte stanna kvar här – det måste bli min tur nu. Du kan läsa mera om mig här.

Vänliga hälsningar,
Fulga

P.S. Jag är väldigt pigg för mina år – och om Du tror att det är svårt för en äldre hund att ”bli familjehund” så kan Hundhjäpen tala om att många av mina äldre vänner har anpassat sig alldeles utmärkt – faktiskt enklare än många unga hundar.

%d bloggare gillar detta: