Mark: historien om en hund

Detta är berättelsen om Mark och hans långa väg till ett eget hem. Mark föddes år 2002 i staden Medgidia i Rumänien. Antingen fångades han in från gatan eller så föddes han upp och såldes i syfte att hetsas av andra kamphundar som skulle tävla i arrangerade hundslagsmål. Under dessa attacker av andra hundar så fick Mark stå fastbunden.

 

 
Arrangerade hundslagsmål är vanligt i Rumänien, trots att det är förbjudet enligt lag. Marks livssituation upptäcktes tack och lov av Save The Dogs personal som lyckades rädda honom därifrån och placerade honom i hägnet. Mark var naturligtvis skräckslagen vid åsynen av andra hundar, men människorna i hägnet lyckades vinna hans förtroende. Hans kärlek till människorna gjorde att Hundhjälpen provade att sätta upp honom i adoptionsprogrammet år 2007.

Alla var införstådda med att det krävdes ett speciellt hem för Mark. Det skulle bland annat inte kunna finnas andra hundar i hemmet. Månaderna gick och Mark tränades i att kunna se andra hundar utan att reagera med skräck, dock utan att göra så stora framsteg.

Inget hem med de speciella villkor som vi ställde dök upp och det svåra beslutet togs i februari 2008 att tills vidare ta honom ur vårt adoptionsprogram.

Flera av Hundhjälpens resenärer vittnade om hur glad han blev när de hälsade på honom, hur han klängde sig fast vid dem för att de inte skulle gå sin väg och hur sorgsen han blev när de till slut var tvungna att resa hem.

Mark var helt fantastisk tillsammans med människor, trots allt han hade upplevt tidigare. Han började så småningom också sakta lära sig nya erfarenheter, att andra hundar inte ville honom illa. Hundhjälpen följde hela tiden hans utveckling i hägnet och beslutade år 2010 att ge honom en ny chans.

Denna gång var vi fast beslutna att hitta detta speciella hem som han behövde – även om det skulle ta sin tid.

Så hände då det som vi hoppades på! En hunderfaren familj ville hjälpa Mark till ett liv i fullständig trygghet och ge honom den kärleksfulla omvårdnad som han så väl var värd. Mark bokades juli 2011 och fick komma till Sverige senare samma månad. Nedan följer familjens underbara berättelse om hur en hunds mardröm fick ett lyckligt slut:

”Den 28 juli 2011 stod vi i ankomsthallen på Arlanda och var förväntansfulla och lite nervösa inför första mötet med Mark. Det var 4 hundar som anlände den dagen och när tullvakterna kom med burarna så klappade hjärtat lite snabbare än vanligt. Mark satt i sin bur och såg liten och osäker ut och han var så söt att det kom en tår i ögonvrån. Vi gav honom lite godis genom gallret som han åt med stor aptit och när han kom ur buren fick han mer mat som han slukade med en gång.

Vi pratade med honom och klappade honom försiktigt. Han verkade förstå att vi ville honom väl och vi älskade honom verkligen från första sekund!

Resan hem gick bra. Mark gick runt och kollade läget, sedan gjorde han lite krumsprång och busade. Han verkade vilja leka. Det var nog hans sätt att säga att han var en snäll vovve som inte ville något illa. I början var Mark lite avskärmad och verkade vara i sin egen värld och det var inte så lätt att få ögonkontakt med honom. Den första tiden lät vi honom bara vara och vi hade gjort i ordning tre olika sovplatser där han kunde välja vilken som passade bäst. Naturligtvis så blev ju dock soffan och dubbelsängen favoriterna nr 1, han sover alltid mellan oss i sängen.

Efter ett tag började vi med lite kontaktövningar och Mark förstod snabbt att ögonkontakt alltid resulterar i en belöning. Han är väldigt lättlärd och hans omställning till familjehund har gått oväntat bra. Han har i sin egen takt fått vänja sig vid den nya tillvaron, och vi har egentligen inte gjort någonting utan det är Mark själv som gjort jobbet. Han har bara blivit gladare och gladare och mer trygg och stolt allt eftersom tiden har gått.

Sedan var det ju det här med andra hundar. Vi gick omvägar i början för att undvika närhet med andra, för han blev lite oroad vid åsynen av lite större hundar.

Men allt eftersom tiden gick så verkade han inte tycka att det var så farligt med möten och nu kan vi gå med honom som vanligt. Han bryr sig inte om dem mer än vad en ” normal” hund gör. Han hälsar på andra hundar men man får alltid vara på sin vakt, för Mark är Mark…

Han är en härlig hund. Han får sina busryck när vi är ute och går, han gör sina krumsprång som en liten valp fast han rör sig lite stelare… han är ju en liten gammal gubbe… Han älskar att ligga mjukt och varmt så det är mycket kuddar och täcken där han ligger. Det är han väl värd!

Vi är så glada att vi adopterade Mark! Han är en helt underbar liten vovve och vi älskar honom sååå mycket!!! Han verkar trivas med sin tillvaro och vi får hoppas att han får fortsätta att vara frisk så att han får njuta av sitt nya, trygga liv så länge som möjligt!”

%d bloggare gillar detta: